tycks på Gotland vara stadd på återgång, åtminstone att döma efter resultatet af de årligen återkommande täflingsskjutningarna. Detta är ett beklagansvärdt faktum, som mången insett endast står att upphjelpa derigenom att man i detta fal!, som i så många andra, vädjar till ungdomen och hos det slägte som växer upp söker väcka håg och intresse för skjutkonsten. Doatta har ju länge praktiserats i ganska stor skala i t. ex. hufvudstaden der skolungdomen årligen firar riktiga skyttefester.
Äfven vid vårt allmänna läroverk öfvas aogdomen i att handtera bössan, och den ouvarande gymnastikläraren löjtnant Hellgren har visat sig varmt pitälska för saken. Han har också sökt att gifva de skickligaste skyttarne någon uppmuntran och till den ändan samlat ihop ett litet belopp att fördelas bland skyttarne som pris.
Denna prisutdelning har i dag på morgonen ägt ram i allmänna läroverkets gymnastiksal i närvaro af rektor. Prisen utdelades af inspektören för vapenöfningarna major Cronstedt, som dervid för ungdomen kraftigt betonade vigten af att i ofredens dagar kunna väl handtera sitt skjutgevär.
För skjutning med 1867 års gevär erböll Filemon Budin (klass 7:2) en kråsnål af förgyldt silfver för uppnådda 37 poäng. At salongsgevärsskyttarne erhöll Hjalmar Eneman (6:2) en nålaf förgyldt silfver för 89,5 poäng, Adolf Pettersson (6:1) samma pris för 80,5 poäng, Birger Gustafsson (6:1) en florett för 76,5 poäng och Verner Linde-Olsson (6:1) samma pris för 76 poäng, dessa resultat utgörande medelpoängtalet af de två sist skjutna serierna.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 Oktober 1892
N:r 167