hitlände i går afton strax efter kl. 5.
Såsom vi i måndagsaumret omnämde hade ångaren kl. 6 på söndags afton ankommit till Dalarö, der han på grund af snötjocka lade sig stilla. Efter en timme lättade det dock och kl. 7 styrde kapten Snöbohm till sjös.
Men stormen, som redan förut varit ganska svår, tilltog oupphörligt. — Sjön bröt alldeles öfver fartyget, som ej kunde hålla full maskin, och efter att ha sträfvat 5 mil tillajös, måste Klintehamn vända. Kl. 9 på morgonen återkom den till Dalarö.
Orsaken hvarför den gick dit och ej stannade vid Herrhamra var, att under uppehållet aftonen förut vid Dalarö, tre af de qvinliga passagerarne gått i land för att besöka ett bönemöte.
Oaktadt ångarens starka signaler vid afgången infanno de sig ej, hvilket man dock icke märkte, förr än man kommit ut i sjön. Kapten Snöbohm ansåg sig, då han ändå måste in iskärgården, gerna kunna gå och hemta de qvarlemnade. Des sa blefvo naturligtvis glada och förklarade att de varit säkra på, att ångaren skulle komma tillbaka, »ty de hade bedt Gud, att han måtte låta det storma så, att Klintehamn skulle få lof att vända».I sanniog en from och oegennyttig bön!
Hela måndagen qvarlåg Klintehamn vid Dalarö och först i går morgse bedarrade stormen så, att han kunde ge sig i väg. Resan hit gick sedan lyckligt och på vanlig tid.
I natt har ångaren gått till Vestervik och fullgör i afton sin tur till Stockholm.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 December 1892
N:r 197