Från landsbygden.

Hablingbo, 30 Dec.
Julhelgen, som hvad väderleken beträffar, med snöstorm artade sig blifva kuslig och mindre angenäm har förflutit lugn och stilla. Kyrksamt som folket här är bevistades julottan tämligen mangrant och man öfverraskades och gladdes äfven af den nya och vackra sjuarmade ljazstaken som tronade i midten af da två lägre på altaret förut stående kandelabrarne. Kyrkan eller församlingen har till de nyligen skänkta fyra stilfulla ljuskronorna, till denna högtidamorgon äfven förärat ofvannämda ljusstake, så att för upplysning i dubbel mening för allmänheten nu blifvit väl sörjdt.
— Veckans öfriga dagar, för de flesta ett slags hvilodagar, ha afbrutits af visiter och kontravisiter i all fröjd och gamman.

— Ingen snöskottning eller dylikt har förekommit efter senasta svöfall. Mera snö önskas för tyngre körslor.

Nyvald vid senaste stämma till ledamot i skolrådet blef hemmansägaren vid Bosarfve, Olof Larsson och till ledamot i körkorådet nyvaldes hemmansägareo Karl Ockander, Hafvor. Öfriga förtroendemän i öfriga styrelser qvarstå.

I ett härvarande försäkringsinstrument bar en person roat sig med sammalägga värdet af de i förteckningarna upptagna guld- och silfverpjeserns och fått af dem den nätta summan af omkring 25,000 kronor. Bland silfverpjeserna förekomma 42 större pokaler. Det blir ej långt ifrån en sådan storgubbe på hvarje hushåll. De hus finnas som hafva upp till fyra sådana.

Att postsparbanken alltmera vinner allmärbetens förtroende kan synas deraf, att under det nu gångna qvartalet i år i småposter (92 insättningar) insatts 1,968 kronor eller nära 2,000 kronor. Sedan. 1884 då postsparbankskontor äfven här inrättades har summan uppgått till 14,828 kronor, fördelade på 205 motböcker, som mest tillhöra barn, tjenare och arbetare.

Gamla året med sina sorger och fröjder står tärdigt att stiga i sin graf — det nya står vid dörren och klappar på. Vi bjuda det stiga in fritt med förhoppningar. Må det medföra till en hvar fröjd, frid och välsignelse är vår hjärteönskan.

Mellersta Gotland, 8 Jan.
Hvad är det som troget håller oss tillsammans och gör bandet starkt?
Frågan skall bli besvarad på ett mycket enkelt sätt i nedanskritne berättelse.
30 sistlidne December samlades Klintekretsens lärare och lärarinnor i Sanda skolhus, — denna gång icke för att, under fruktan för kritik, gitva lektioner, icke i främsta rummet för att önska hvarsndra »godt slut på det gamla och ett godt nytt år» (sådant skedde längre fram på qvällen) —, utan för att i Sanda prestgård med tal och sång önska sin bögt värderade inspektör ett godt, nytt letnadsår, ty han ingick den dagen i det femtiondeföreta.
Inspektören, som var nästan färdig att resa bort, visste på förband ingenting om uppvaktvingen. Och deriör kom den som en stor öfverra-kning, när tonerna ljödo på prestgården och lyckönsknings- och tacksägelsettlen framburos för hvad han vurit och verkat som offentlig och enskild man.
Han svarar, Och när han svarar kan man på förhand vara viss om att det är ord som länge sitta qvar i minnet, ty de komma icke fram på vanligt svarfvaremanér, och inte är det polering på ruttet eller malätet trädslag; utan det är hjertats språk, fritt trån pjunk.
Att kyrkoherdeo-inspsktören älskar och vårdar sin församling, sina skollärare och sko or, det är bestridt endast af några elakt sinnade hycklare.
Vi behöfva samhället besatt af just sådana värnpliktige som den i fr. v. inspektören för att verka och försvara stat, kyrka och skola, och hvilka äro villiga att knyta ett starkare band än det nu befintliga.
Den som skritver detta kunde ej af två skäl personligen tå vara med på festen, men det gläder mig att det fiones mån, som verkligen verka, ej blott för sitt dagliga bröd, men som hålla, i främsta rummet, de svåra plikterna mycket kära och som ha mod och stålsättning att hålla ut.
Har jag nöjaktigt besvarat frågan? Hvem vet?

Södra Gotland, 2 Jan.
Med ett oväder, hvars like ej setts härstädes i vinter, ingick det nya året. Redan på nyårsnattenens morgon började under häftig nordostlig blåst snön falla så att drifvorna hopade sig höga. På nyårsdagen blet det ändå värre, då vägarne, trots energiska ansträngningar från de snöskottningaskyldiges sida blefvo nästan alldeles ofarbara. Det var nästan ett motstycke till 3 Mars 88. Idag kommer vinden från sydlighållet, mén lika bister ändå och tycks ej vilja lindra ovädret.

Sundre, 2 Jan.
Dödsfall. Ena af denna lilla sockens mest originella invånare har nu skattat åt förgängelsen, nämligen 70-årige båtekepparen Nils Viderström, hvilken, efter blott omkring ett dygns fjättrande vid sjuksängen aflidit. Under sin lefnad var han, särskildt på eista tiden, mycket säker att »spå» väderlsk och under bans vandringar i gårdarna språkade ban ofta om huru han t. ex, den gången drömt a’t en stor ångare strandat på »Barshageref» eller någon annan undervattensklippa i trakten, och, förunderligt nog, hans spådomsdrömmar slogo mångon gång äfven in.
I en liten öppen båt har denne man under sin tid ensam tillryggalagt vägen emellan Gotland och Öland flera hundrade gånger, alltid med tur och medförande från hemtrakten af de så mycket omtyckta Gotlandsslipstenarne, föll last i sin farkost, hvarpå han bytt ut dessa emot Ölands slipsten (afsedda för gröfre slipning) hvilka han vid hemkomsten försålt till bönderna ända långt uppåt landet.

Olyckshändelse. I en grannsocken timade häromdagen ett ganska allvarsamt olycksfall då en gammal 90-årig gumma, som varit ovanligt kry och rask osaktadt sin höga ålder, föll hufvodstupa ifrån köket ned genom den öppna källarluckan och skadade sig så svårt att hon gerast måste bäras i säng, Man hyser föga hopp om den åldrigas tillfrisknande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Januari 1893
N:r 2

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *