öfver våra förboppningar om ett sockerbruk på Gotland bringar oss telegrafen i form af underrättelsen att bevillningsutskottet med 12 röster mot 7 afstyrkt regeringens förslag att för nya fabriker, som anläggas på mera än 40 kilometers afstånd från annan i gång varande sådan fabrik, skulle beviljas en skattelindring under de första 8 åren.
Ett inom utskottet väckt förslag att sådaa skattelindring skulle få gälla åtminstone för eft sockerbruk på Gotland afsloga äfvenledes med 11 röster mot 8. Då utskottet utgöres af tillsammans 20 ledamöter, känner man icke den aflagda förseglade sedelns votum. Får man antaga, att denna tillhörde minoriteten inom utskottet, skulle således rösterna stå 11 mot 9.
Då det är af vigt för att kunna bedöma frågans utgång inom kamrarne att värmare känna ställningen inom utskottet, hänvisa vi till ett senare telegram i samma ämne. Det framgår deraf, att motståndet mot grefve Hamiltons förslag är att hufvudsakligast söka bland förste kammarens ledamöter, äfvensom att äfven andra kammarens ledmöter i princip äro emot satt delvis efterskänka statens skatt från nya fabriker, men att de senare icke äro obenägna att göra ett undantag särskildt för Gotland.
Visst är det sant, att utsigterna för oss genom detta utfall af frågan inom utskottet väsentligt förmörkats, dock icke i så hög grad, att vi böra uppgifva hoppet. Ty ställningen synes vara sådan, att ett bifall till grefve Hamiltons förslag i andra kammaren icke är otänkbart.
Skulle då så vara, att första kammarens flertal afslår förslaget, går åtminstone frå gan till gemensam votering.
Anledviog saknas ju heller icke dertill, att regeringen kan komma att låta sitt eget förslag falla och acceptera grefve H:s, helst som det af utskottet afstyrkta momentet icke gerna kan vinna tillämpniog i andra provinser än i Skåne och på Gotland. Och i Skåne har man redan så många fabriker, som der gerna kuona ifrågasättas. Då således i sjelfva verket ett bifall till grefve H:s förslag bra nära sammanfaller med regeringens förslag, är det att hoppas, att regeringen åtminstone icke skall ställa sig emot det förstnämda, ifall inga utsigter finnas för ett bifall till regeringens egen framställning.
Uti hela denna fråga om hvitbetsockertillverkningen har på de senaste åren spelat in ett mäktigt intresse, som ser sig i viss mån kringskaret af den nya hastigt växande sockerindustrien, vi mena de ioflytelserika raffiaadörernas. Redan i det betänkande, som ifjor afgafs af den af regeringen tillsatta komitén för utredande af betsockerskattefrågan, finna vi trebland de såsom sakkunnige tillkalladeraffisadörerna hysa tvifvel om lämpligheten att genom särskilda fribeter uppmuntra till anläggande i andra trakter af nya fabriker, Och vi skulle mycket misstaga oss, om icke denna upp fattning inverkat på en och annan bland förste kammarens ledamöter, som icke tillräckligt klart genomskådat situationen.
Dot vore att beklaga, om icke före det slutliga afgörandet deras blick skulle öppnas för det motiv, som leder raffioadörernas uppfattning af denna fråga, ett motiv, som visserligen kan förklaras ur sjelfbevarelsesyopunkt, men som icke bör få spela in såsom bestämmande vid beslutet om en för landet i dess helhet så vigtig fråga som den föreliggande.
Vi boppas alltså ännu på en lycklig utgång vare sig genom ett bifall i båda kamrarne eller genom den gemensamwa voteringen, visse som vi äro, att hvad särskildt angår den landsända, hvars intressen vi ha oss ålagdt att bevaka, intet kraftigare medel kan tänkas att göra den till en af rikets med hänsyn till areal mest gifvande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Februari 1893
N:r 27