i staden väckt en stor och äfven berättigad ovilja, att de, som igår verksammast skulle kunnat bi draga till de nödstälda fiskarena Nygrens räddning, icke gjorde det ringaste derför. Det finnes, som bekant, ett bergningsbolag med namnet Neptun, som f. n. har icke mindre än tre af sina ångare stationerade härstädes. De ligga här vintern om, utan att betala ett öres hamnafgift, och man kunde väl ha rimliga anspråk på, att från dessa båtars sida något skulle ha försökts för att berga tvänne menniskolif. Uppmaningar till dem saknades icke, såsom vi i gårdagens tidning antydde. Men de förklingade ohörda. Vederbörande antogo alldeles a priori, att fiskarena voro utom räckvidden för båtarnes hjelp, då de skulle ha satt ned mot grunden, hvilket nu visat sig vara ett alldeles falskt antagande.
Sant är, att man svårligen kunnat utgå, så länge snöstormen varade, men hade vilja funnits, skulle någon af båtarne, helst Hero, mycket väl under förmiddagen ha kunnat göra sig klar och afgått på middagen, då vädret var allt annat än farligt. Och säkert hade han, enligt hvad senare inhämtade upplysningar om den nödstälda fiskebåtens läge gifva vid handen, kunnat berga de i densamma befintliga männen, Detta torde icke genom några svepskäl kunna bortresoneras, då bergningen utifrån i öppet vatten naturligtvis stälde sig vida lättare än från stranden genom issörjan.
Men möjligen får orsaken till den ådagalagda liknöjdheten i detta fall sökas deri, att det ju här gälde en sådan ynkelighet som ett par fattiga fiskares lif, och icke ett havereradt fartyg, som kunde gifva tillfälle att kapa åt sig ett eller annat hundra tusen kronor. I sådant fall hade nog inte maskinen varit för svår att elda upp, förtöjningarne för besvärliga att häfva, stormen för stark eller grunden invid kusten för farliga.
Det besynnerliga i här berörda beteende framträder i än bjärtare dager, när man betänker, att gotlandsbolaget icke ett ögonblick tvekade att sända ut sin nyss efter en tre dygns isfärd inkomna båt och att Klintehamns modige befälhafvare och besättning, ganska sannolikt mycket uttröttade, likaledes icke ett ögonblick drogo i betänkande att genast följa denna uppmaning att söka rädda tvänne menniskolif. Det hedrar både gotlandsbolaget och Klintehamn och skall nog lika litet glömmas som Neptunbåtarnes om allt annat än nobla känslor vittnande sätt att fatta sin plikt.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Mars 1893
N:r 36