För verkställande af inspektion å observationsstationerna företogos 11— 27 Juni och 23 Juli—27 Augusti resor kring ön, hvarvid de flesta fiskeplatserna besöktes och undersökningar rörande temperatur och öfriga förhållanden i vattnet verkställdes och meddelanden derom gjordes åt de fiskare som önskade i detta afseende få upplysningar för bestämmandet af garnens sänkning, hvarjemte råd och upplysningar rörande fisket gåfvos, och inhemtades de framställningar, som från fiskarenas sida gjordes i fråga om åtgärder för fiskets befrämjande. För öfrigt har undertecknad tillsammans med dertill utsedda komitterade verkställt uppmätning af de för idfiskets bedrifvande i Gothemsån anlagda vastarna och framlagdt förslag om de åtgärder, som för nyssnämnda fiskes upphjelpande synas af nöden påkallade samt hållit sammanträde med delegarena i fiskevattnen vid Lergraf, Wallavik och Kylley rörande ordnandet af fjällfisket derstädes.
Observationsstationerna hafva bibehållits oförändrade, och i likhet med föregående år hafva anteckningar igjorts rörande ström, vind och väderleksförhållanden och fiskets utfall. Vid sju af stationerna: hafva sankeapparater användts med det resultat, att af de 152 fall, då noggrann jämförelse kunnat anställas, hafva de båtar, som rättat sig efter apparaternas utslag, haft i 97 fall bättre, i 31 fall lika och i 24 fall mindre fångst än öfriga båtar, som haft annan sank.
Således tillkommer de sju apparaterna ett plus af 2,449 valar eller 93 hektoliter; eller i medeltal något mer än 13 hektoliter på hvarje.
Strömmingsfisket har under året varit rätt gifvande, och driffisket började tidigt på försöommareh och gaf god och fet strömming. Under större delen af: Angusti hindrades: dock driffisket ej obetydligt af s. k. glonge, som synnerligen på norra och nordöstra trakterna förekom i riklig mängd och till ett djup af ända 30 meter från ytan. Att under sådana förhållanden verkställa drifning är i det närmaste lönlöst, då: drifströmmingen aldrig och lekströmmingen endast undantagsvis går i af glonge förorenadt vatten. Skulle äfven garnen kunna sänkas så djupt, att de komma ned under glongelagret, så är temperaturen i allmänhet der så låg, att strömmingen icke uppehåller sig. der utah går, långt ut till hafs, der vattnet merendels är renare och en jenmare temperatur rådande: Ytvattnet eller vattenlagren ned till 5—6 meters djup eller än mer kunna ofta gifva den föreställningen, att vattnet är fritt; från glonge; Det inträffar/hemligen ganska ofta att glongen; då frisk bris under ett dygn varit rådande, sjunker ned>från ytan till ett djup; dit vågrörelsen icke sträcker sig eller åtminstone är mindre verksam, och sålunda förekommer tätast just på det djup dit garnen vanligen sänkas.d. v.a.i medeltal på ett djup af 8—20 meter från ytan Så var dett. ex. förhållandet den 21—23 Augusti utanför Ar: på den vanliga drifleden, 3—4 minuter från land var vattnet temligen fritt från glonge från ytan ned till 10 meters djup; men derunder uppfyldt af glonge ända ned till 20—925 meters djup,der åter rent vatten fanns. Temperaturen vid ytan var + 15 ½ på 10 m., + 15 på 17 m., + 14 ½ på 20 m., + 8 ½ och på 25 m. + 6. Härvidlag kunde sålundar komma i fråga antingen att sänka garnen så litet, att de stodo öfver det tätaste glongelagret d. v. s. 4—5 m. från ytan eller ock så djupt, att de stodo under detsamma d. v. s. minst 20 m. från ytan. Försök gjordes med både lätt och djup sank men med ingen framgång, hvilket ock är helt naturligt. I det djupa vattenlagret under glongen var temperaturen för låg för att strömmingen skulle kunna vistas der, och vattenlagren från ytan ned till 10 m..voro icke fullt fria från glonge. Vid samtidigt gjord undersökning på 6—7 minuters afstånd från land befanns, att temperaturen från ytan ända ned till 17 m. minskades med endast 1 grad, på 20 m. med 2/2, och först på 30 m. visade sig en minskning af 8 ½ gr. Här visade sig glongen först på ett djup af 17 m. från ytan och ofvanför var vattnet i det allra närmaste tiden rent. En drifning med sank af 6—10 m. skulle här sannolikt gifvit ett godt resultat, synnerligen som tillgången på strömmingens födoämnen inom detta område var vida rikligare än både ofvan och under detsamma, men afståndet från land var för stort i förhållande till det vanliga för att man skulle vilja göra något försök i den vägen.
Under senare delen af Augusti samt September och början af Oktober var driffisket på sydvestra kusten klenare och mindre gifvande än vanligt, hvilket synes hafva berott på den omständigheten, att kalla nordliga strömmar då i allmänhet voro rådande. Strömmingsfisket kan det oaktadt sägas hafva varit rätt gifvande, då mängden af under året fångad strömming för länet i dess helhet kan uppskattas till omkring 467,000 valar eller 18,600 hektol., hvilket utgör 42,000 valar eller omkring 1,600 hektol. mera än under föregående år.
Torskfisket har visat ett bättre resultat än föregående år. Vinterfisket på vestra sidan har varit rätt rikligt, och i allmänhet kan sägas att ökning af tillgången på torsk äfven visat sig på östra sidan. Mängden af under året fångad torsk kan beräknas till 601,600 kilogr., hvilket utgör 116/600 kilogram mer än under, förlidet år och motsvarar ungefär 2/3 af fångsten under 1887 och nästan dubbelt mot fångsten under 1889. Sedan sistnämnda år har detta fiske visat ett sakta men jemnt stigande; om- det någonsin kommer att blifva så gifvande som under perioden 1876—86, är väl knappt sannolikt, synnerligen som intresset för detta fiske synes på flere ställen betydligen minskadt och vida mindre tid och arbetskraft egnas deråt än förut.
Flundrefisket har visat sig något bättre än under de närmast tre föregående åren. Mängden af under året fångade flundror kan beräknas till omkring 15,000 tjog, hvilket utgör en tredjedel mer än under de närmast tre föregående åren.
Ålfisket har gifvit något mindre afkastning än. under näst föregående år, då mängden af fångad ål kan uppskattas till 2,900 kilogr., hvilket utgör 600 kilogr. mindre än under 1891.
Laxfisket kan sägas hafva varit något bättre än närmast föregående års, då mängden af här under året fångad lax kan beräknas till omkring 28,650 kilogr., hvilket utgör 3,650 kilogr.’ mer än under 1891. Intresset för detta fiske har på senare åren betydligt stegrats, och är fortfarande särdeles lifligt, och ökningen af. materielen har varit ganska betydlig. Det lider intet tvifvel, att detta fiske kan uppdrifvas till en ännu högre ståndpunkt än hvad det för närvarande intager, dock bör icke förbises, hvad redan i en föregående årsberättelse framhållits, att laxfisket är underkastadt temligen -hastiga vexlingar, så att det från att vara mycket gifvande inom få år kan gå ned till ett minimum och under en följd. af år befinna sig på denna ståndpunkt; att det kräfver en jemförelsevis dyr materiel; och att det för att behörigen kunna drifvas — vare sig det gäller att använda linor eller drifgarn — fordrar däckade farkoster, hvilka icke såsom våra här brukliga fiskbåtar kunna för hvarje gång de begagnats drägas. upp på land utan fordra behörigen skyddade båthamnar, hvarpå vi här synnerligen på öns vestra sida lida brist. I detta sistnämnda hänseende liksom äfven i afseende på svårare kommunikationsförhållanden har laxfisket här större svårigheter än annorstädes att bekämpa, men det oaktadt böra alla åtgärder, som vidtagas för dess förbättrande och utveckling på det lifligaste omfattas och befordas, då detta fiske redan är och för framtiden torde blifva af stor vigt och betydelse.
Fjällfisket har varit något mindre gifvande än under föregående år i det hela fångsten för året kan uppskattas till 30,000 kilogr., hvilket utgör 6,000 kilogr. mindre än under 1891. Från flera håll har man klagat öfver, att detta fiske nu är vida sämre.än förut; och så är nog ock verkliga förhållandet. Orsakerna till denna minskning kunna väl vara flera andra, men en af de väsentligaste är dock att söka i det sätt, hvarpå fisket bedrifves.
På många ställen, der fiskvattnet är gemensamt tillhörande ett stort antal delegare har man på ett hänsynslöst sätt bedrifvit fisket medelst notning.
Inom jemförelsevis små områden har dag efter dag det ena notlaget aflöst det andra — man har tagit allt hvad tagas kan, ty hvar och en af delegarena vill naturligtvis söka få så stor inkomst som möjligt af sitt fiskvatten. Följderna af ett sådant förfaringssätt ligga i öppen dag. Genom den ständiga notningen blir bottnen upprifven och förstörd; den äldre aflingsföra fisken tages bort, och ynglet eller den ännu icke könsmogna fisken förstöres derigenom, att den gång på gång utsättes för att pressas genom maskörna i notkilen, hvilken, uppfylld af från bottnen uppryckt gräs och dy, blir så tät att fiskar af fem, sex centimeters längd fastna i densamma. Af denna fångst kan en obetydlig del användas såsom menniskoföda; den stora återstoden saltas och gifves åt kreaturen, hvilket förfaringssätt med skäl kan kallas fattigdomens lyx och som möjligen vore förlåtligt, om man hade verldshafvets tillgångar att förfoga öfver, men som under de små och inskränkta förhållanden, hvilka här äro rådande, ovilkorligen skola leda till fullständigt utrotande.
Då härtill kommer, att dessa notningar mångenstädes företagas just på de ställen, hvilka äro särdeles lämpliga lekplatser, där ynglet företrädesvis uppehåller sig en längre tid efter kläckningen, så är det gifvet, att fiskstammen under skdn förhållanden icke kan ega bestånd. På alla sådana platser, der notfiske mera allmänt idkas, böra finnas fullständigt fridlysta områden, der fisken ostörd kan förrätta sin lek, och der ynglet och den ännu icke aflingsföra fisken kan finna skydd och vinna nödig utveckling. En dylik RR kan utan någon nämnvärd uppoffring från delegarenas sida åvägabringas och skulle inom några år medföra en så ökad fisktillgång, att denna möjkgdubbelt skulle komma att ersätta den förlust man genom minskningen af fiskvattnets område komme att lida. Hvarje framställning i detta hänseende röner dock alltid ett fast och säkert motstånd af en betydande majoritet bland delegarena, hvilken hellre vill offra sin egen fördel tiotals gånger än en enda gång vidtaga en åtgärd, som för samtlige delegare kan blifva af stor nytta. Att under sådana förhållanden åstadkomma någon slags vård om och hushållning med gemensamma fiskvatten är i det närmaste otänkbart, då kortsyntheten, egennyttan och afundsjukan få diktera besluten om hvad som bör göras eller icke. Det vore önskligt, att vår fiskerilagstiftning i detta fall gåfve den tänkande minoriteten något mera -makt än hvad den för närvarande eger.
hvilken summa med 85,243 kronor öfverstiger värdet af fiskets afkastning under år 1891. — Värdet af under året förlorad eller förstörd fiskredskap torde kunna uppskattas till 2,500—3;000 kronor, hvilket utgör något mer än 6/10 procent af värdet af all här använd fiskredskap.
Visby i Februari 1893.
L. KOLMODIN.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Mars 1893
N:r 39