Ronemyr förr och nu. År 1838 låg Ronemyr helt och hållet under vatten. I dets. k. Djupträsk var fem famnars djopt, mindre fiskebåtar jämte redskap lågo vid stränderna t. ex.
nedantör Barge gård, nuvarande Fredriksborg, vid Davide gård och vid det se. k. Landträsk, färdiga att i qvällens timma eller i nattens mörker vid bloss och fackla såväl som i arla morgonstund ur djupet mellan ag och säf uppdraga alla möjliga sorters fisk, Liksom i djupet fans en mängd fisk, så som efven på vattenytan en hel märgd fågel: änder och gäss och andra vilda simfåglar. Det var ett jagande och fiskande ideligen af de omkringboende och mången svan fördes hem som godt jagtbyte. I närheten al Visslanus gård i Bargs berättades på den tiden, att tre sådana atora fåglar fingo bita i gräset på eu dag. Det var nog också många konkurrenter om denna ins?? och oenigheter voro ej heller så ovanliga. Och att törderfva hvarandras redskap under sådana förhållanden ansågs ej för någon särd.los stor ogerning. Myren var och ansågs emellertid då som någonting värdelöst och dess svarta botten som något riktigt afskyvärdt. Vid samma tid eller ofvannämda år hölls ett etorståtligt bröllop vid Finderfve gård i Rone socken och bland dervarande gästers samta simnen kom äfven det på tal, hvad den gamla profetissan »Sibylla», på hvilken man då trodde,| understundom hade spått. En af gästerna upprepade då hvad den värda damen skall ha sagt angående Ronemyr »att hela myren skulle bli en bördig åker och Djupträsk en hafredal», Som ett bevis på hurn omöjligt man då ansåg denna sak, kan anföras, att hela gästabudslaget på en gång brast ut i ett högt skratt cch man skakade på hufvudet åt slika omöjligheter.
Emellan denna til och nu ligga endast 55 år och huru är icke allt förandradt! Den skörd, man då under mycken möda kunde upphämta af myren, var litet »ag», hvarmed man täckte taken på de bristfälliga och trånga ladugårdarne och hvilket slogs upp på isen om vintern och ifven i nödår användes till kreatursföda. Na genomskäres myren af en rak kanal från Kone kyrka till Burgs, i hvilken alla diken utmynna och som afför allt vatten såväl från myren som närliggands ägor. På de långa, raka tegarne står nu anlshögt gräs och den ena skörden såväl af säd som rotfrukter aflöser den andra. Och det fält som ej är odladt är beväxt med lågskog af tall, gran och björk, der boskapen betar sommertiden. Ja i sjelfva Djupträsk skall för några år sedan varit hafre sådt, fast skörden ej blef stor då, Men i alla fall, nog är det skillnad mellan mellan nu oeh då. Då myren skulle utdikas således en hel del myrmark för 8 riksdaler tuvnlandet. Och det hette ändå bra betaldt. Nu säljes den ej under 40 eller 50 kr. tunmlandet. Medges måste naturligtvis, att en ofantlig kostnad och arbete är nedlagdt der, men sedan nu jorden satt sig och är fast, kan den arbetas och gifva skörd.
Af de 1,067 tunnland, som ägas af hr L. Duse, voro förra året i vall 270 tunnland, 32 med råg, 24 med raps, 120 korn eller vårsäd, 10 med rotfrukter, träda 57 och 260, så der omkring, liggande i linda färdigt för red när som helst. Resten är skogbeväxt betesmark omkr. 300, allt gamla tunnland, 1891 gaf endast rap skörden en inkomst af 4,500 krovor och förra årets skörd af samma slags gröda gaf ej mycket mindre, dock något, beroende på lägre pris. Så nog kan skörden bara på myren förra året skattas nära 10,000 kronor utan att öfverskattas.
Man säger, att ej jordbruket gått framåt på Gotland, men det är ej sant. Visst bade det varit att önska om vi ännu varit en bit längre i väg, men vårt jordbruk och vår modernäringen har gått säkert framåt om än sakta på denna lilla tid, som den profetissan »Sibyllas» förutsägelse fullbordats angående Ronemyr. Men vi vilja ännu längre än hvad hon profeterat. För oss bägrar en tid, då sockerbetor odlas på hvarje myrlott och landets mejerier hafva öfverflöd på mjölk. Allmogens söner äro dragarnes skötare, dess döttrar ladugårdsjungfrur eller mejerskor. Säden förmales och fordras upp i ladugårdarne och penningar till räntor och utskylder tagas trån sockerbruket eller mejeriet. Hvar och en äger jord och jorden föder den arbetsamme och idoge. På så sätt flyttas Amerika till Gotland. Men konsten är att få folket och särskildt de mindre jordbrukarne att förstå och uppfatta och än mer att sätta sig in i och praktisera det här. Dertill fordras nog ytterligare 55 år. Folket måste lära sig att spara skogen, som är så vigtig för vår ö, de måste lära sig att lefva på räntan och sparat kapitalet, hvar och en bör lefva af sitt eget arbete och ej på det som föregående generationer sammansparat.
Må vi bara komma att ära arbetet, äfven det rent kroppsliga, och veta att den man eller qvinna är den hederligaste, som ej håller för god att uträtta ett hederligt arbete.
Litet kallprat från norr. Sakta i backarne och äfven på plana gator borde vara anslaget på alla möjliga och omöjliga ställen i Visby, ty fortkörning tyckes vara kutym hos de fleste körsvenner derstädes. Då en stackars landsortsbo kommer larfvande på de smala rännor, som under rubrik gator skylta på en del hörn, och fördjupar sig i eftertanke på alla de kommissioner han blifvit öfverlastad med på stadsresav, så får han höra ett »se upp» och känna andedrägten af flåsande hästar i nacken; då är ej annat val, såvida man ej redan är under bofvarne, än ett raskt hopp i drifvan intill husväggen, för att tryckt derintill söka undgå söndermalning deremot. Vid sådana tillfällen önskar man sig smal fom ett postpappersark.
En stockholmspolis med dess instruktioner på fortkörning skule göra fina recetter i Visby.
Sport har på sista tiden börjat idkas i Visby på alla grenar inom sporten, men en ofrivillig gren deraf är att åka skinnkälke i dess branta, hala backar på vintern. Det kan visserligen underlätta fortkomsten ibland, då man tänker gig ned för en backe, att komma utför som en raket, farande i naturligaste fall på den del man har höget, då man plockar smultron. Men skall man nu utför Hästgatan t. ex., så sitter man innan man vet ordet af utanför Grönstrands jernkramhandel, oaktadt afsigten var att komma till kopparslagare Hallonberg. Det påstås att sand inte skall vara illa i hala backar!
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Mars 1893
N:r 39