läses uti Aftonbladet för 21 Mars följande med E. P. signerade uppsats:
Gotland är af alla svenska landskap det enda, som icke sällan, under djupaste fred, för kortare eller längre tid är afstängdt från moderlandet; och på samma gång från hela verlden.. Häri finna vi gotländingar en nära nog tillfyllestgörande förklaring och ursäkt för vårt jordbruks och våra öfriga näringars »vantrefnad» och ett sorgligt stillastående, som hotar att öfvergå till objelpligt tillbakaskridande.
Afsöndringen kan dock lätt hjelpas genom en isbrytare, åtminstone i någon mån jämförlig med Finlands »Murtaja». Och jordbruket skall derpå kunna erhålla sin naturenliga utveckling såsom en följd af sockerbetans odling, såvida riksdagen vid förestående gemensam votering godkänner första kammarens beslut, enligt hvilket Gotland förunnas en något längre öfvergångstid, än riksdagen genom gemensam votering medgifvit blifvande fabriker i Kristiansstads och Hallands län. På riksdagens ädelmod hänger således nu, mera än någonsin, Gotlands väl. Och hvad vi begära är i sanning ej annat eller mera, än hvad vi anse rätt och billigt. Gifves oss detta, så skall det snart visa sig, att Gotland kan lemna tillfälle till god bergning, icke blott för sina egna söner, utan äfven för invandrare från andra landskap. Vägras det oss åter — nej, sådant är icke möjligt. Ett så hårdt så föga följdriktigt beslut skulle förefalla oss gotländingar blott alltför liktydigt med den verldsbekanta lapidarinskriften:
Lasciate ogni speranza, voi ch’entrate!
För er, som dragen hit, alt hopp är ute.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Mars 1893
N:r 48