föreligger nu något närmare underrättelser.
Fartyget stötte, såsom nämts, nära sa. k. Stondörren kl. 6.15 f. m. Kaptenen hade endast för ett ögonblick aflägsnat sig in i hytten. Rorgängaren, som visste att han skulle ha två prickar om babord, hade passerat den ena men tog fel på den vid Toppholmen, hvilken han trodde vara en, som stod längre ostvart hän. Gotland rände med full fart öfver ett grund, hvarvid fartyget var nära att kantra, åkte öfver ännu ett andra och fastnade på det tredje, der dena nu står med fören 2—3 fot upp och aktern ett par fot nedkt. Fartyget är icke, hvad man kan upptäcka, läck, utan står på kölen och kan vridas ett par streck med varpankare.
Bergningsångaren Hero, kapten Ewerlöf, har ankommit till strandningsstället och Polhem har i går afton också utgått dit, sedan den i Stockholm tagit ombord ankaren och kablar från Neptunbolaget.
Enligt hit ingånget telegram från kapten Falk, som med Visby i hatt gått Dalarövägen, ansågo kaptenerna Smitterberg och Ewerlöf, att Gotland möjligen i dag genom Polhems och Heros förenade ansträngningar skulle kunna tagas af grundet.
Vid första grundstötningen, som var mycket våldsam, kastades allt ombord på ångaren huller om buller och stor förvirring uppstod bland passagerarne.
Dessa jämte posten fortskaffades kl. 1/2 10 på morgonen med ångaren Dalarö Ström till Stockholm.
Man kan icke annat än benundra styrkan och elasticiteten hos Gotlands tjugufem år gamla plåt, som icke, trots tre grundstötningar, brustit. Men så är ångaren också bygd af Surahammars bästa stålplåt, en vara, som nu icke längre föres i marknaden för fartygs byggande.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 April 1893
N:r 63