Hablingbo, 7 Juli.
Torkan tillika med hettan är olidlig och slåtterkarlarne få arbeta och svettas under 28—30 graders värme på ängen som i år gifver 10 gånger mindre foder än i fjol. Rågen reder sig någorlunda, men kornet, i allmänhet ännu grönt, vill ej gå i ax. Växtlifvet på åker och äng och i trädgårdar håller på att dö af brist på regn, Betena för kreaturen äro åtgångna och hvad värre är: vattenbristen har gjort sitt inträde. Deremot äro »insekterna> i liflig verksamhet, ty öfverallt stå krusbärsbuskarna nakna. Detta har dock kunnat förekommas med ofarligare medel än öfversprutning af vatten i förening med parisergrönt. Den lilla gula fjärilen, hvars vetenskapliga namn lär vara Geometra grossulariata (stickelbärsmätaren) börjar under ifrån lägga de små svarta äggen på de äldre buskarne och på dem som stå i skugga. Getpors, färska tallruskor, kalkblandadt vatten genera ej larverna. I stället bör man, så fort man märker en qvist augripen, 2 gånger dagligen utom handrensning, med friska enruskor dels stryka, dels lindrigt piska buskarna, hvarvid äggen förstöras och de larver som ej ibjältrampas blifva dock svårt sargade och hafva svårt att komma. upp igen. Visserligen blifva flera bär under deesa grundliga och ibärdiga förföljelser med rensning afslagna, men återstoden äro räddade och huskhäckarne stå nu här — der försöket flera år tillämpats, — till mångas förvåning och undran friska och välbehållna. Att grundligt höst och vår genomgräfva listerna och hålla dem fria från ogräs, att de få stå fria och utsatta för sol och vind bidrager naturligtvis äfven till buskarnes trefnad. Der de stå hopgyttrade i ogräs och skugga, der är krusbärsmaskens härd. Ofvanstående torde för i år snart vara för sent tilllämpa, men rekommenderas till ett följande.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Juli 1893
N:r 105