I V—e församlings kyrka, en af de skönaste på Gotland, uttogs för omkring 40 år sedan altarväggens 3 höga målade fönster och nedstäldes bakom altaret. Efter någon tid ansågos dessa gamla rariteter äfven på denna undangömda plats vara till hinders. Vid »tinträckningi» beslöt kyrkorådet, med prosten i spetsen, att skräpet skulle försäljas, En person inom socknen köpte fönstren, för blyets skull, för omkriog 1 krona, hemtog dem i sin smedja, der glaset urskakades ur blyinfattnioges. En fördjupning fans i smedjegolfvet der glaset passade förträff ligt till fylnadsämne, men för att icke fördertva »baindonti» på glasbitarna, så öfverhöljdes de med litet jord.
I Jani månad 1893 får vår glasmästare se de nya fönstren i vår domkyrka, och veta att »daim kosta 18,000 daler». Nu börjar han minnas smedjan och sina glasbitar, han reser dit — han hade nämligen för åtskilliga år sedan flyttat från platsen — för att gräfva upp sin skatt, men smedjan var bortrifven och ett plank i stället der uppfördt, hvars ena stolpe fått sin plats just i glashögen, så att hvad som icke gick förloradt vid urskak: ningen ur blyet blef nu vid stolpens nedsättning i grund sönderkrossadt.
Vid gräfning utmed stolpen anträffade skattsökaren endast en mängd småbitar, hvilka blifvit oss förevisade, men tyvärr äro allt för små för att åter kunna sammanföras.
På liknande sätt hafva ur våra sköna Gotländska ’helgedomar försvunnit, utom fönstermålningar, dyrbara altarskåp, dopfuntar, triumfkors, dörrbeslag m. m., alla värdefulla och konstvärligt utförda arbeten.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Juli 1893
N:r 113