är den varning, som tidt och ofta ljuder från våra landsmän på andra sidan Atlanten, och allt tyder på, att den har fullt fog för sig. Ja, man har ju sagt, att bästa sättet för motverkande af emigrationen vore att sända ut personer till Amerika, gratis för dem sjelfva, med vilkor att de sedan sanningsenligt omtalade sina erfarenheter för de hemmavarande.
Ett nytt varningsrop mottogo vi i går i form af ett bref från en gotländing, hr G. Pettersson i San Francisko. Han skrifver:
Jag skulle vilja genom Gotlands Allehanda allvarligen uppmana mina landsmän derhemma, att noga tänka sig för innan de ge sig af hit. Guldet ligger ej längre uppe i dagen härute, man får gräfva ganska djupt nu för tiden och kanske ändå icke finna det. Vi ha fått dåliga tider i Amerika. Under utställningen ligger nu allt affärslif som i dvala. Det är med knapp nöd man kan hålla den pockande hungern på afstånd. För min del har jag icke på länge haft eller kunnat få stadigvarande arbete utan måst draga landet rundt likt en vandrande gesäll, och bar mången dag fått lifnära mig med endast hvad vår herre låter växa vildt på marken och träden. Då längtar man tillbaka till det gamla Gotland och får djupt känna sanningen af ordstäfvet: Borta är bra (?), men hemma är bäst.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Augusti 1893
N:r 118