Ruinspelen ha börjat.

Utsåld seriepremiär igår.

Kristina — fru Elsa Ekendahl.

Årets ruinspel Petrus de Dacia i Petrus gamla klosterkyrka började ju redan i söndags med den föreställning, som då gavs, huvudsakligen med anledning av turistångaren Paris besök.
Men den egentliga seriepremiären ägde rum igår afton inför utsåld ”salong”, ett auditorium, som andlöst följde handlingens gång. Det var en upplevelse bara det att få vara med om en så stilla och stämningsfull stund här i Visby: Tyst var publiken under spelets gång, tyst lämnade den templet efter det de sista klockslagen förklingat.
För den som inte haft tillfälle se spelen sedan de gåvos här de första gångerna, då ju som bekant scenen var förlagd i motsatta änden av ruinen mot nu, eller i koret, var skillnaden särdeles slående. Allt gick väl och smidigt, färger i dräkter, belysning, musik och spel, allt var utsökt samlat och genomfört. Simon Edvardsens tolkning av Petrus roll måste icke blott sångligt utan även dramatiskt sättas mycket högt och Leon: Björkers . magnifika men mänskliga priom är ju nu så inväxtri ruinspeslet att man knappast kan tänka sig spelen utan honom i denna roll, där hans mörka varma basbaryton så bra gör sig gällande. Scenen med dej sjuka har i sin nuvarande gestaltning vunnit betydande jämfört med de första gångerna, o. Maria Spilgas sjuka kvinna var gerna, o. Maria Spilgas sjuka kvinna var utmärkt. Elsa Ekendahls Kristina var dock kanske idealet, hennes ljusa ungdomliga uppenbarelse närmade sig helgongestalten och hennes dramatiska utförande av sin ömtåliga uppgift är värd det varmaste erkännande. Kör och orkester inramade det hela i toner och hr : Hyltén-Cavallius regikonst kunde anteckna ännu en framgång. De medverkande amatörerna ha också den största heder av sin medverkan.
Vi ha redan efter första föreställningen i söndags afton utförligt omnämt årets ruinspelspremiär, må ovanstående vara sagt med anledning av själva seriepremiären och såsom intryck av spelen av idag mot bakgrunden av gångna års ruinspel. Må det också tillåtas att framföra ett särskilt tack till direktör Mehler och hans utmärkta orkester för ett utsökt musikaliskt ackompanjemang till: handling och sång. Publiken, som till en del bestod av utlänningar föreföll gripen och det är helt förklarligt. Den som ännu inte sett ruinspelen i Visby bör icke försumma att så göra.
Föreställningar givas nu i afton samt lördag och söndag varefter ett uppehåll göres.
T—n.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Juli 1938
N:r 166

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *