som kunnat få mycket svåra påföljder, inträffade i lördags qväll, då ett större sällskap, 7—8 personer, i en vurst återvände från en utflykt till Fridhem. När skjutsen kommit mellan öster- och söderport utanför stadsmuren lossnade ena hjulet på åkdonet och föll af. Vagnsstolen kom i rörelse, hästarne skrämdes och började skena, men till all lycka afbröts tistelstången, så att hästarne frigjordes och gåfvo sig af på egen hand. I samma ögonblick välte åkdonet och de resande hamnade öfver hvarandra i landsvägsdiket med den påföljd att den ena af dem, ett äldre fruntimmer, afbröt ena armen och de öfriga fingo mer eller mindre svåra kontusioner, dock icke af farligare beskaffenhet.
Det minsta man borde kuona fordra at dem, som betjena allmänheten med åkning, är att de tillse, det deras åkdon icke befinna sig i ett sådant skick, att de resande riskera lif och lemmar.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Augusti 1893
N:r 129