I går söndag vid pass kl. 5 e. m., skrifves till G. A., underrättade Gothems kyrkklocka med sin mäktiga stämma församlingaborna: elden är lös!
Skyndande man ur huse, märkte man snart, att enkan Alma Larsson och hennes minderåriga dotter tillhöriga Busarfve gård stod i ljusan låga. Elden utbröt i en inom ladugårdens östra del befintlig låst snickarebod. Då ladugården i sin helhet var af trä och inrymde en mängd bränbara ämnen, såsom hö, halm, en massa torrt ämnesvirke, jordbruksredskaper och dylikt, blef straxt tydligt, att någon räddning af densamma eller dess innehåll var omöjlig. Tack vare den unge gårdsdrängens, enkans systerssons, sionnesnärvaro, som jämte den lilla flickan var ensam hemma, då enkan sjelf under eftermiddagen var på besök i sitt föräldrahem Svalings, räddades dock gårdens kreatur utom några fjäderfän. Det blef derför blott fråga om att söka begränsa elden till ladugården. Innan kyrkans brandspruta hunnit lända till platsen, hade skräddare J. P. Björklunds strax intill belägna ladugårdslänga, likaledes af trä, fattat eld; genom ihärdiga bemödanden lyckades man dock rädda denna från att dela grannladagårdens öde att i grund nedbrinna. Vinden, som var ostlig och stilla vid brandens början, öfvergick efter några timmar till storm, dock först sedan man blifvit herre öfver elden, men ock sedan vattnet i alla närliggande brunnar var uttömdt.
Hur elden uppkommit, är hittills alldeles okändt, då ingen af gårdens husfolk under hela dagens lopp lär varit inne i snickarboden eller varit med ljus i ladugården, ej heller märkt någon annan som varit der. Inga yttre lösören, hvilka alla innebrändes, utom en vagn, voro försäkrade, och ovisst är ännu, om ersättning för ladugården, som var gammal och förfallen, erhålles.
Den unga enkan har på kort tid blifvit hårdt pröfvad: gift för 3 år sedan, bortrycktes hennes man genom döden efter blott två års äktenskap, och innevarande år ha äfven hennes ej synnerligen åldriga svärföräldrar aflidit.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 November 1893
N:r 181