beslöto stadsfullmäktige i går för sin del med anledning af hr Hallonbergs motion om att den nu tillåtna utskänkningen kl. 5—7 på helgdagsaftnar på dessa ställen måtte genom förändradt ordningsstadgande upphöra. Komiterade, som haft att behandla motionen hade, såsom vi på sin tid nämde, tillstyrkt densamma. Beslutet föregicks emellertid af en priacipdebatt.
Herr Bergman yttrade: De oordningar tillföljd af söndagsutskänkningen, hvilka motionären och komiterade anfört såsom skäl för ett förbud häremot, vore beklagliga. Men fråga vore, om de kunde förminskas eller -utplånas genom det föreslagna stadgandet. Tal. fruktade att ett dylikt förbud i stället skulle öka lönkrogarnes antal. Smygförsäljningen af maltdrycker hade redan god jordmån i vår stad och torde säkert genom den ifrågavarande inskränkningen komma att frodas än mer. Tal. befarade ett spioneri, ett anmälningssystem, som vore högst obehagligt att tänka sig. Ordningsmakten hade lättare att öfvervaka några få lagliga ställen än många olagliga, då ju polisstyrkan vore fåtalig. Visserligen fannes stadshotellet och paviljongen tillgängliga äfven om södagarne, men på både dessa ställen voro prisen sådana, att de ej öfverensstämde med arbetsklassens tillgångar. Ej heller trifdes de der. Tal. trodde, att den svåra, vigtiga fråga, som här förelåg, ej blefve nöjaktigt besvarad, genom antagandet af motionärens förslag, gent emot hvilket tal. stode mycket tveksam. Han ville, ej; göra någat yrkande.
Borgmästaren var ef annan åsigt än den föreg. talaren, Det vore naturligtvis stor skilnad på att dragas med ett eller annat smyghål och 12 ölkrogar, som lagligen stode på vid gafvel. Ville ej neka att smyghandel kunde äga rum, men de talrika med framgång bedrifoa åtalen mot olaga utskänkning hade inneburit en ganska skarp varning, så att de, som äga rättigheter, nog väl skulle ee sig före, att de ej förverkade dem. För sin del skulle tal. ej ogerna se att en eller annan gjordes sig skyldig till öfverträdelse i detta hänseende, så att de kunde fällas till ansvar och blifva förlustiga sina rättigheter, hvarigenom antulet ölkrogar kunde nedbringas fort nog till de beslutade åtta. När fråga vsrit om att tilllåta utskänkniog på helgdagsaftnar kl. 5—7 hade talaren tegat för att törst låta erfarenheten tala. Nu sade den, att oordningar häraf uppkommit. Svårt voro att finna ett positivt skäl för att krogarne skulle hållas öppna de två söndagstimmarne på e. m. för att direkt inbjoda till öldrickande. Krogarne vore otäcka hålor, som på sin höjd kunde af ordningemakten fördragas. Ingen borgare eller handtverkare ville besöka dem, Önskligt vore om de arbetare, som ville dricka ett glas öl på söndagen, istället ginge i paviljongen, der de i en vacker, tilltalande omgifning dertill fingo njuta af god musik. Tal:s erfarenheter från Upsala hade sagt honom, att besök på dylika ställen kunde verka humaniserande på arbetsklassen.
Hr Hallonberg instämde i förkastelsedomen öfver ölställena och fann det förvånansvärdt både att folk kunde tycka om att dricka öl och att törsten skulle komma på dem just mellan kl.5 och 7 på söndagsaftnarne. Tillfället gjorde att de förtärde rer än de hade godt af. Mer än en gång hade talaren hört arbetare säga, att de alls ej tackade vederbörande för att krogarne hölles öppna sagda tider.
Hr Lindell: Man bör vara ganska försigtig när man stiftar lagar. De måste vara konsekventa och lätta att kontrollera ifråga om efterlefnaden. Polisen gjorde nog sin skyldighet, men ännu existerade smygkrogarne i ganska stor utsträckning. Der serveras minsan ej åt en polisman; en sådan kunde föröfrigt vägras tillträde till dem. Om de lagliga stängdes skulle detta alstra än flera olagliga, som det blefve omöjligt att öfvervaka. Om på de få, nu tillåtna ställena oordningar foträffade, kunde polisen lättare komma tillrätta dermed. Föröfrigt vore nog talet om dessa oordningar öfverdrifvet. Åtalen för dylika förseelser vore ju jämförelsevis få. Om det än vore önskligt, att arbetarne i stället besökte stadshotellet, tilläte ej deras tillgångar detta, Några särskilda skäl ansåg talaren ej föreligga att redan nu ändra ett jämförelsevis så nytt stadgande som det om ölatällenas öppethållande under söndagarne kl. 5-7.
Hr Bergman: Borgmästaren bade sagt, att de åtal som ägt rum mot sådana, som öfverträdt utskänkningsstadgandena, skulle utgöra en kraftig varniog mot vidare lagbrott. Eget vore dock att samma svarande i dylika mål förekommo gång på gång. Deremot skulle de lagliga ställena vara måna om att iakttaga hvad förordningen bjöd. Om de nu äro så exemplariska, hvarför då inskränka derag rörelse? Välbekant vore att absolut prohibitiva åtgärder met utskänkning gifvit dåligt resultat. Hur hade det ej gått i Amerika? Der frodades dryckenekapen väldeliga i de stater, der förbud mot all utskänkning vore utfärdadt, der hade apoteken blifvit krogar. Och hos oss drack man Eau de cologne och Hoffmans droppar, när man ej kunde få bränvin. Genom absolut förbud uträttades i längden intet godt; man skapade endast ett än värre tillstånd. Motiovären hade sagt sig ej förstå, hur menniskor kunde behöfva ett glas öl. Menniskan består af kropp och själ. När man arbetat hela veckap, behöfdes en förströelse. En sådan vore för mången ett glas öl, en dryck, som, njuten med måtta och savus, ej vore förderflig vare sig för kropp eller själ. Tal, visste nog att nu för tiden från visst håll fördes ett formligt krig mot maltdryckerna, till och med mot svagdrickat. Detta voré att gå för långt.
Borgmästaren hade ej framhållit ölkrogarne såsom exemplariska, hade endast sigt att klokheten skulle bjuda deras innehafvare att ej bryta lag. Sant vore att erfarenhetan af prohibitismen i Amerika ej vore uppmuntrande, att den alstrat hejdlöst superi, hvilket ock påpekats af en så upplyst oykterhetsman som generaldirektör Wieselgren. Men det vore en betydlig skilnad på att säga: »ni få ej alls supa» och att säga: »vi få supa 6 dagar, men ej den sjunde», Om på krogarne dracks måttligt kunde så vara, men der förtäres öl i oerhörda kvantiteter.
Hr Bergman: Det vore ej lönt att yrka afslag, Talaren hade dock velat uttala sin ställning till den föreliggande frågan. Han önskade att det försök, som gjordes genom motionens bifallande, måtte utfalla lyckligt och verka derhän, att ordning, tukt och laglydnad måtte blifva allt mera spridda.
Hr Lindell påpekade att ännu alltjämt, trots alla stadganden, lönkrögeriet komma att fortgå på sådana ställen, som ägde rätt att sälja öl till mat. Man visste huru på sådana ställen praktiken vore: den består i liten smörgås och så många ölflaskor som helst. Hellre tio offentliga krogar än en hemlig ölkrog.
Fullmäktige lemnade sitt bifall till motionen genom nästan fullständig tystnad.
Den at fullmäktige antagaa förändringen kommer nu att underställas länsstyrelsens pröfning.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Mars 1894
N:r 40