Kl. mellan 9—10 i förgår afton syntes 13-årige Karl Johansson och en nioårig son till fiskare Nygren härstädes uppehålla sig vid stranden nedanför fattighuset, der de roade sig med allehanda upptåg.
Så hade de bland annat efter många bestyr fått ihop en flotte af några brä der, dem de påträffat på stranden. Sedan de lyckligt och väl fått den i sjön skulle de naturligtvis på vanligt pojkmavår pröfva sin nya farkost och stego fördenskull liksom andra upptäcktsfarande ombord, låtande vinden drifva flotten ut på glittrande bölja.
Nu var glädjen stor hos de unga, men den blef dock af kort varaktighet. Vattnet längre ut blef plötsligt till deras förskräckelse djupare; en brädlapp, med hvilken de försökte ro tillbaka, gjorde ingen nytta och så drefvo de allt längre ut på villande haf.
Nu försvann den sista återstoden af deras manhaftigheter, och de började uppgifva några nödrop, hvilka underrättade en segelbåt, som på afståod observerat de ungns tilltag, att de voro i sjöaöd.
Båten, i hvilken befavn sig fiskare Nygren, fadren till den minste af våghalsarne, jämte några andra, satte genast kurs på flotten och lyckades sålunda, invan det blef försent föra de unga välbergade i land.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juli 1894
N:r 102