Våra lustrevande vänner från »das grosse Vaterland» voro stormförtjusta öfver sin korta hanseatiska Visbyfärd. Sankta Katarina gjorde ett mäktigt intryck på dem, likaså den allvarliga Nikolans, den egendomliga Helgeandskyrkan och de båda Systerkyrkorna, men en storm af förtjusning väckte den midt emot de senare liggande Vedinska bierhallen.
Der blef en invasion, som hotade att med en gång göra slut på öllagret. Sejdlarne — d. v. s. deras skummande innehåll — försvunno fortare i de törstiga tyska struparne än de hunno serveras, Och man prisade maltbrygdens godhet.
Vid 1/22 tiden drog rig skara efter skara nedåt paviljongen. Dästa af öl och värme sjönko de kullermagade herrarne ner i sofforna och rekvirerade mera öl, medan de väntade på middagen i den norr om paviljongen liggande bersån.
Slutligen kom herr Tessmer, färdens ledare, och genast började man ordna sig kring borden. I fonden voro placerade de inbjudne hedersgästerna jämte de förnämste af färdens deltagare: majoren Hoffmann, Landgeriehts-President Bartsch från Bartenstein, pfarrer Fritz Glang från Rosenberg i Vestpreussen m. fl.
Middagen, ypperlig, serverades efter följande matsedel:
Klar grönsoppa
Kokt lax med holländsk sås
Stekt kyckling med grönsallat
Hallon med frusen grädde.
Härtill dracks sedan ganska försvarligt med goda viner, framförallt Mosel.
När bägarne första gången hunnit kredensag, reste sig major Hoffmann och utbragte en skål för konungen af Sverige, hvarpå af det å paviljongens norra veranda placerade musikkapsallet spelades svenska kungssången.
Härefter föreslog konsul Karl L. Ekman tyske kejsarens skål, till hvilken tyskarne unisont sjöngo »Heil dir im Sie: gerkranz» och musiken spelade »Die Wacht am Rhein».
För konsul Ekman talade mycket humoristiskt pfarrer Glang. Han minde gina reskamrater om färdens öden, om karantänsdagarne, om vistelsen i Stockholm och till sist besöket i Visby, som utgjort en lysande slutpunkt på det hela, tack vare det mottagande de rönt från sin konsul härstädes, Skålen dracks under l!judliga »hoch!».
Ännu flere: tal följde: för kapten H. Lindström, för ångaren Ruriks kapten, hr Forsberg och hans fru, för hr Tessmer m. fl.
Stämningen var ytterst animerad, Hr Tessmer uppläste ett från resenärernas förare i Stockholm, hr Gottfrid Emil Carlsson, ankommet heleningstelegram, som genast besvarades. Den »affockade» hr Schichtmeyer hade ock sändt telegrafiska helsningar från Trollhättan. Detta telegram väckte blandade känslor; man märkte, att hr Schichtmeyer var långt ifrån afhållen. En föreslog att om hans skål nu skulle drickas, borde det ske i vatten.
Den dracks ej alls.
Man satt till bords till bortåt kl. 1/2 5. Under den korta tid man hade till sitt förfogande innan »Rurik» afgick, skyndade man upp på verandan för att i största hast dricka en kopp kaffe. En del profvade ock vår svenska punsch, som tycktes smaka dem förträffligt.
Ruriks kapten var ej hugad att uppskjuta afgångstimmen, utan strax före kl. 5 måste resenärerna draga sig nedåt hamnen. Ännu i sista stund gjordes affarer i fotografier och gotlandsmarmor.
Slutligen efter måvga om och men voro de 104 tyskarne och tyskorna ombord och »Rurik» bölade till afgång. Tyskarne sjöngo såsom det har till »Dentschland, Deutschland über Alles». Från stranden svarades med viftningar från en ganska stor folkskara.
Resvädret var det härligaste och beräknade turisterna att vara hemma i Darzig kl. 5-tiden i afton.
Priset för deltagare i färden var å första klass 140 mark och å andra klass 85 mark.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Juli 1894
N:r 116