Sydvestra Gotland, 9 Aug.
Han skulle blott titta åt kärestan sin. En ungersven härstädes på ett par och tjugo år hade för ett år sedan fått sitt hjerta såradt af guden Amors pilar, utsända från en fyllig och rödkindad mö på nitton vårar, dotter till en förmögen landtbrukare inom socknen. Här, som så ofta annorstädes, skilde förmögenheten honom från utsigten att vinna den utkorades hand, då han blott var son till en fattig arbetare, utan förväntan på någon förmögenhet. Men flickan gaf honom sitt ja-ord, med uttryckligt löfte att blott hon blefve myndig, så — — — ja, då kunde ingen makt på jorden skilja dem åt. Lyckliga i hoppet, framle’de de några sälla månader i kärleksrus. Men så en vacker dag blef flickans fader underrättad om de ungas kärlek och deras ofta återkommande möten på tu man hand.
Ena söndagskväll för en månad sedan öfverraskade han dem och höll på stående fot en moralpredikan för sin, som han tyckte, alldeles pliktförgätna dotter samt en dito i en mera hotande form till älskaren, med uttrycklig befallning att slå dessa dumma kärleksgriller ur hufvudet. För att än mera skilja flickan från hennes älskare hade han en annan friare med förmögenhet på förslag, till hvars förmån han begagnade sin myndighet som fader.
I söndags besökte den nye friaren bondgården och sin tillkommande för att af?ala om giftermålsangelägenheterna, Detta fick den förste friaren kunskap om och trots alla förbud att ej träda in Å sin en gång tilltänkta avärfaders gård, förr än dottern i huset vore gift med en annan, öfvervann dock kärleken alla betänkligheter och han beslöt att skaffa sig ett samtal med flickan, Sedan förra lyckliga dagar, hade han sig bekant hvar hennes sofrum var beläget, nämligen i en kammare vetiande åt bygnadens baksida.
Från sin observationsplats såg han af den mot ljusskevet sig aftecknande skuggan konturerna af en ensam person, hvilken han alltför väl igenkände, hvarför han tyst smög sig fram till fönstret och hakade sig fast i detsamma, gom var ganska högt beläget från marken, för att gifva sig tillkänna för den invevarande. Men i samma ögonblick, han kom i jämhöjd med fönstret, släppte ban af någon anledning sitt tag samt föll till marken och uppgaf ett långdraget klagotjut. Af skriket uppmärksammade, skyndade samtlige husets innevånare ut och faun yngligen tjutande och insnärjd i en mängd snören, samt förstodo då hvad som var skedt och orsaken till klagolåten.
Ett föregående dag begagnadt metspö för torsk, var utspändt mellan ett par föneter och vid fallet, hade den stackars ynglingen råkat få metkroken in i ein venstra underarm. Der stod han pu och kunde ej reda sig sjelf, ej heller tordes kan rycka snöret med sig af rädsla för att kroken skulle tränga ännu djupare in, under det de omkringstående sände honom hånande ord och åthäfvor.
Husfadern afbröt hans vidare klagan med ett barskt; »hvad gjorde du här, Jymmel», hvartill den fasttagne sorgset svarade: »ja ekuddä barä keijkä in på tösi», Nu höll bonden för den älskogskranke en gripande straffpredikap, deri han framstälde dennes nappande på kroken ej som ett missöde utan som ett himmelens straff för visad olydnad mot gifna förbud. Den älskade flickan som genast anade från hvem klagolåten kom, hade skaffat sig en lykta och lyckades befria sin älskare från dennes »nappatag». Blodet flöt ymnigt ur såret men detta stillades snart med förband, så att något vidare men deraf hade han ej.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Augusti 1894
N:r 123