i går morgse med utsigterna för den annonserade lustresan till Stora Karlsö. Det var visserligen solsken och vackert väder, men vindarne voro långt ifrån gynsamma. En frisk, allt för frisk bris blåste och hvita gäss syntes ute på hafvet. Visbys kapten hade dock beslutit att gå, bara han fick några som följde med.
Stor tvekan rådde ända in i sista stund bland de tilltänkta passagerarne; en stor del vände efter en funderare om igen, föredragande att stanna på landbacken. Men ett 40-tal hade mod nog att trotsa det upprörda hafvet och på utsatt tid gick också ångaren till sjös med dem. Man såg ganska allvarsam ut, men snart märkte man med glad öfverraskning, att rullningen ej på långt när var så farlig som man förestält sig att den skulle blifva. En och annan såg visserligen litet blek ut om nosen, men någon egentlig sjösjuka var det ej att tala om.
Snart såg man konturerna af Karlsöarne träda fram som svaga förtoningar för att så småningom blifva allt fastare och efter en på det hela taget mycket angenäm sjöresa kastade Visby ankar i Norderhamn, derifrån landstigningen sedan skedde i småbåtar, raskt och utan alla äfventyr.
Man spred sig genast i grupper öfver ön. Bland sällskapet befunno sig sex amatörfotografer och de hade brådt att fästa öns vackra partier på sina plåtar: den höga, starka fyren, den egendomliga grottan Stora Förvar och de många andra pittoreska klipp-partien, hvilka väckte stor både förvåning och förtjusning.
Under ett par, tre timmar ströfvade man omkring i alla väderstreck, tills man vid 1/2 3-tiden samlades om bord för att gemensamt intaga middag. Uoder denna låg ångaren alltjämt för ankar i Norderhamn, men vid 4-tiden lättades det och återfärden anträddes. Det hade nu lugnat ut betydligt. Sjöresan blef synnerliger avgenäm, och mycket belåten med lustfärden hamnade man ånyo i Visby vid 7-tiden på aftonen.
De voro många, som ångrade, att de af öfverdrifven rädsla afhållits från att resa med till den vackra Karlsön.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Augusti 1894
N:r 125