Garda, 13 Aug.
Detta år har varit och är så avt säga ett den svenska flaggans år. Nästan vid hvarje folkskola ser man flaggstänger resta och på högtidliga; dagar den svenska flaggan med unionsmärket svaja, allt vittnande om att fosterlandskänslan ej törkolnat hos Gotlands folk. Det behöfdes blott det gifna »uppropet» för att folket genast skulle visa sig villigt att genom anskaffandet af detta fosterländska tecken gitva uttryck åt den fosterländska känslan. Der någon inom en kommnn satt sig i spetsen för insamlandet af medel till förverkhgande af de i »uppropet» uttalade förhoppningarna, hafva mycket fort fådana kunnat åstadkommas, och ingen småaktig tvekan har törsports, då det blifvit ifrågasatt att offra en skärf för den vackra saken. På ett och annat ställe har en allmänna offervilligheten icke ens behöft anlitas. Enskilda personer hatva genom att bestrida kostnader för både flaggor, stänger och tillbehör på ett vackert sätt lagt i dagen sitt fosterländska sinne. Dessa hedersmän förtjena ett varmt erkännande. Ett sådant ville Garda församlingsbor gifva den gamle dannemannea Anders Andersson Petarfve i Garda genom den fest, de till hans ära i söndags anordnat. På en hög kulle, derifrån man har en vacker utsigt öfver dalsänkningen mellan Garda och Lau samt bort öfver Östersjöns blåa böljor, var den blågula flaggan hissad, och dit samlades största delen af socknens manliga befolkning, både äldre och yngre. Men midt bland dessa står den åldrige odalmannen. Med strålande ögon ger han upp till den blågula flaggan. Man läser i blicken liksom ville han säga: »Se der hvad jag känner. Denna symbol må tala för mig, den må tolka de känslor, hvaraf jag besjälasl» Ja, visst var det hans varma, fosterländska sinne, som manade honom att med oegennyttig uppoftrivg bekosta flaggan, som ou på kullen sakta böljar för vindens fläktar.
Kyrkoherden Sundblad frambar till den vördige gamle föreamlingens tacksamhet för den vackra gåfvan, genom hvilken den åldrige beredt sig ett minne som sent skalle utplånas.
Den skulle, hoppades talaren, för det upp växande slägtst blifva en kraftig påminnelse om dess plikter mot konung och fosterland. Gifvaren tackade genom en af festarrangörerna för den hyllning man gifvit honom, förviesad om att gåfvan skulle komma att fylla sin bestämmelse, Särskildt ville gifvaren tacka kyrkoherden för hans varma uttalande så väl vid detta tillfälle som ock vid den fest, som firades, då flaggan 6 Juni invigdes, — Genom den fest, som sålunda blifvit anordnad för flaggans gilfvare, ville församlingsborna äfven frambära sitt tack till kyrkovärden Joh. Eliasson Petarfve, som skänkt den 62 fot långa flaggstången. Både flagga och stång äro således gåfvor från samma hus.
Stämningen under hela festen var synnerligen liflig. Täflingar med boll och varpa omväxlade med sång och tal tills sol sjönk i vester. Festen afslöts med ett lefve tör konung och fosterland, följdt af fyrfaldigt, kraftigt hurra.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 Augusti 1894
N:r 128