skrifver Stockholms Dagblads särskilde referent, hvilken ej torde vara någon annan än major Balck:
De gotländska folklekarne, af uråldrigt datom, hafva alltid left ett friskt och sundt lif till på sjuttitalet, då de på grund af religiösa betänkligheter, äfvensom af andra orsaker, råkade i förfall och hotade att dö ut. Det nyväckta idrottslifvet i Sverige i början af åttiotalet skickade äfven en frisk våg öfver till Gotland och de i Visby bildade idrottaoch bollklubbarne togo sig saken an med allvar och hängifvenhet samt lyckades icke blott bevara utan till och med höja och utveckla smaken hos ung och gammal för den fäderneärfda idrotten. De ha dermed räddat undan förfall en vigtig insats i folkets lif. Genom årliga idrottstäflingar, dels mera begränsade på landsbygden, dels större, såsom denna i Visby, hafva de gifvit exemplet och höjt intress t för idrotten.
Det är konstateradt att det moraliska lifvet aldrig varit sämre på Gotland än då det ansågs vara synd att på en söndagseftermiddag spela »pärk»; de gotländska bonddrängarne sökte sig då andra nöjen, som ej alltid voro lika sunda, Nu deremot får man se dessa samma bonddrängar timme efter timme spela sin »pärk» eller kasta sin »varpe», ifriga och glada, utan behof af annan förtäring än ett glas vatten för att svalka sitt varma, friska blod. Grannsocknarna utmana och täfla med hvarandra, och Visby idrottsförening får litet emellanåt en utfordran från några täflingslystna »gutar» på ön, hvilka önska pröfva sina krafter med »herrekarlarna».
Det var dock först 1890, då den första allmänna idrottsfesten hölls & Visborgs slätt, som dessa täflingar fingo en större utsträckning och verkade djupare ned.
Dessa idrottsfester å Visborgs slätt ha erhållit prägeln af en verklig national-högtidsdag; och då det nu är fråga om att öfver allt i landet fira en årlig nationalfest, vore det måhända lyckligt att gifva denna vackra idé kropp och kärna genom att sammanbinda tal och sång med rask handling i kroppsliga färdigheter.
Det var en fröjd att se den skicklighet och sinnesnärvaro hvarmed pärkspelet utfördes; det gälde att vara lugn och beräknande under snabbaste handling, i de mest spännande ögonbliek; här spelade 50-åringen med samma ifver och skicklighet som 16-åringen, under det att allmänhetens sakkunniga kritik högljudt följde spelets växlingar. Det låg ett egendomligt drag af jämlikhet och broderlighet öfver dessa täflingsspel, bondkarlen tilltalade herrekarlensom sin like, ty deras intresse var gemensamt; hela befolkningen gjorde intryck af en enda stor familj, som samlats till fest.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Augusti 1894
N:r 130