i onsdags e. m. försiggick å Späcksrum, der eld antoga ha utbrutit i högre flickskolans hus, å hvilket de olika räddningsapparaterna, såsom stegar m. m. voro placerade. Såväl sprutor som uppfordringsverket fungerade utan anmärkning.
Särskildt intresse fick sprutmönstringen derigenem att under dersamma anstäldes prof med den s. k. Salamandereldfärgen, hvilken har till uppgift att hindra eldens framfart.
Midt på Späcksrum var rest ett litet bål af bräder och lådor, af hvilka en del var bestruken med eldfärgen, den andra icke. Så tändes bålet efter öfvergjutandet af fotogen. Elden lekte lustigt med det bränbara materielet, men det syntes snart att den icke alls ville taga riktig fart i det med salamanderfärg bestrukna virket. Och när allt annat var nedbrunnet fans det ännu kvar.
Det framgick af profvet tydligt nog, att det med salamanderfärg bestrukna träet icke ens vid stark hetta kan bringas till fullständig glödning, så att så länge färgen sitter kvar är det skyddadt mot antändning. De bestrukaa föremålen antändes ej förrän efter omkring 20 minuter, sedan hettan afflagrat färgen här och der. Sedan hålet var helt och hållet släckt befans en med salamanderfärg bestruken låda ännu hel.
Profvet kan således anses mycket lyckadt. Det är ju klart att färgen i längden icke kan motstå elden, om den får grassera som den behagar, men säkert är att den mycket kraftigt hejdar dess hastiga spridning, så att man under tiden lätt kan hinna blifva herre öfver densamma. Der i ligger färgens beaktansvärda förtjenst.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 September 1894
N:r 151