af menniskor i våra trakter, som hittills påträffats, ha i dagarna bragts i ljuset uti en grotta på Stora Karlsön, belägen en half mil vester om Gotland, under der företagna gräfningar. Genom de fynd, som der gjorts, är ett högeligen intresseväckande uppslag gifvet för forskningen om jordens urinvånare, så mycket mera som gvarlefvor efter »grottinvånare» hittills icke påfunnits i Norden utan föret i sydligare länder.
Redan ifjor upptäcktes af godsäg. Wöhler vid gräfning efter mylla att användas vid då pågående plantering på ön uti en grotta växlande lager af aska och kol, blandade med ben. Dessa senare sändes till riksmuseum der de befunnos utgöra benlemningar efter häst, oxe, får, svin, fågel och fisk. Detta gaf professor G. Lindström anledning att åt dr L. Kolmodin uppdraga att fortsätta gräfningarne mera systematiskt. Detta arbete har i sommar utförts och gifvit resultat, som icke lemna något tvifvel att vi här hafva funnit lemingar efter menniskor på vår ö under en tidrymd, som väl får räknas tiotusentals år tillbaka i tiden.
På en höjd af omkr. 20 meter öfver hafvet ligger mot nordvest en grotta, som af gammalt benämts Stora Förvar. Grottan är delad i tvänne afdelningar, en yttre af omkring 12 meters längd och 7 meters bredd vid mynningen samt en inre af omkr. 9 meters längd och 1 1/2 meters bredd, den senare ledande intill ett i syd-vest och nordost gående tvärgalleri. På grund af nyssnämda uppdrag har dr K. hufvudsakligen vid grottans mynning verkstält sina gräfningar. Der har ungefär på platsen för den forna eldstaden tagits upp en graf af 4-5 meters längd, 2 1/2 meters bredd och 3,2 meters djup. Profilen har visat omväxlande lager af kol och aska, alla inmängda med ben af ofvan nämda djurslag. Dervid har iakttagits, att mängden af ben af de s. k. husdjuren minskas i lagret nedåt, under det att å andra sidan i de djupare lagren tillgången på ben af säl ökas.
På ungefär 24 decm. djup påträffades skärfvor af krukmakaregods af groft material och mycket primitiv beskaffenhet. Dessutom hittades på samma djup och nedåt flintspån och på 28 decm. djup redskap af flinta samt i nedersta lagret på 32 decm. djup tvänne sylar af ben, Flere af de bitar af lergods, som träffades i lagren under 24 decm. djup, voro försedda med enkla rätliniga sirater. Öfverallt i lagren träffades såväl af granit som kalk stenar, som tydligen visade att de blifvit sprängda genom upphettning. De flesta rörformiga ben, som påträffats, halva befunnits klarna eller slagna i bitar såsom förhållandet är med de benlemningar, man på andra platser funnit efter grottornas invånare, för hvilka djurbenens märg utgjorde den mest eftersökta spis. Bland benen har äfven påträffats ett mindre stycke af en menniskoskalle.
Det är, såsom vi antydt, ett vigtigt uppslag för etnografien, som dr K. genom sina gräfningar gifvit, och af beskaffenhet att rikta den vetenskapliga verldens uppmärksamhet på denna lilla kala ö om några hundra tunnland, der tills ifjor, då fyrbygnaden uppfördes, de lefvande varelserna sedan urminnes tid endast utgjorts af ett par hundratal skygga, halfvilda får, men der en gång i tiden, årtusenden före civilisationens dagar, ett sikte släpat fram ett lif af brist och elände, om hvars torftighet och ursprunglighet vittna de qvarlefvor från deras hvardagslif, deras kök och husslöjd, deras strider och jagter, som nu är 1888 bragts i dagen.
Det återstår blott att önska, det dr Kolmodin måtte få tillfälle att fortsätta och fullfölja till slut det arbete, han med så vackra resultat inledt.
Till den allmänhet, som någon gång besöker ön, ställa vi en vänlig uppmaning att lemna grottan i djupaste fred, så mycket hellre som icke några fynd der kunna göras af »metallisk valuta», under det åter genom oförståndig gräfning stor skada kan tillskyndas den kommande vetenskapliga närmare undersökningen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Augusti 1888
N:r 69.