som i onsdags afton rasade härstädes, tycks ha sträckt öfvar hela Gotland och var af en särdeles häftig beskaffenhet, så att vi ej på länge upplefvat något liknande.
Vid 5-tiden på e. m. började himlen blifva olycksbådande svart i sydvest och hafvet antog en dystor svartblå färg. Det var alldeles lugnt några ögonblick, så kommo några tunga regndroppar och i ett nu bröt ovädret löst med förfärande kraft. Blixt följde på blixt, åskslag på åskslag, och regnet piskade, drifvet fram af en stormby. Snart eftog dock åskvädrets styrka, det mullrade allt mer och mer på afstånd och inom 3/4 timme började himlen åter klarna. De föregående dagarnas tryckande värme var nu förbi. Luften kändes ren och hög, om också något kylig.
Våra gator försattes emellertid af det häftiga störtregnet i ett förskräckligt skick. I alla backar forsade det som af små strömmar och der tillräckligt utlopp ej fans, der hotade det med riktiga snIft öfversvämningar.
Särskildt illa utsatt var Lybska gränden, som går från Mellangatan till St. Hansgatan. Den branta stigningen hade just dagarna förut nymakadamiserats och var så putsad och fin. Men se, efter regnet var den förvandlad till ett stort alnsdjupt dike och allt grus låg i stora högar nere på Mellangatan. Det var ett litet »aber» för våra gatläggare, som de toge sig en funderare, hvarpå backen börjat stensättas igen.
Lyckligtvis tycks ej åskvädret, åtminstone hvad hittills försports, ha förorsakat några olyckor.
Gotlands Allehanda
Fredagen 31 Augusti 1888
N:r 70.