Det är väl bekant, att vår fräjdade landsman på andra sidan Atlanten sedan lång tid tillbaka egnat sitt arbete och sin uppfinningsförmåga åt uppgiften att göra den i solens värme gömda kraften användbar i mensklig industri.
Hans ansträngningar hafva nu krönts med framgång, såsom man finner af meddelanden i både amerikanska och engelska tidskrifter, bl. a. i en af honom författad artikel i den berömda vetenskapliga tidskriften »Nature».
Efter en närmare beskrifning af sin uppfinning meddelar han äfven, att maskinen nu är så fullkomnad, att beställningar derpå kunna mottagas. Han fäster dervid särskildt uppmärksamheten på solmaskinens användbarhet för bevattnande af de soliga, torra landtvidderna i amerikanska vestern, vid stilla hafvets kust, en fråga af stor betydelse för Förenta staterna, hvars kongress och under innevarande möte upptagit den till behandling.
Grundtanken i John Ericssons solmaskin eller solmotor är, att solstrålar uppsamlas i speglar och genom dem reflekteras mot en uppvärmningsapparat, från hvilken sedan ånga eller gaser alstras, hvilka skola påverka maskinens piston. Speglarna, som äro fästa bredvid hvar andra i ett ställ af jern eller stål, utgöras af raka skiftar af vanligt fönsterglas, som på undre sidan är belagdt med silfver. Hela stället har formen af en parabel, i hvars brännpunkt den cylindriska uppvärmningsapparaten placeras.
Genom talrika försök säger sig Ericsson hafva kommit till det resultat, att en sådan solmotor med en spegelyta af 100 qvadratfot, placerad i rät vinkel mot solen, till och med på Newyorks breddgrad, vid middagstiden utvecklar ett mekanisk arbete af 1,850,000 engelska skålpundfot per timme!
Kostnaden ställer sig billig nog. Glasmästare i Tyskland och Förenta staterna leverera spegelglas i lämplig form och storlek till ett pris af 60 cent pr qv.-fot, och en solmotor med reflektor och uppvärmningsapparat skulle då icke ställa sig mycket dyrare än en ångpanna med tillbehör, särskildt om skorsten medräknas.
Sjelfva maskinen kommer icke att bli dyrare än en vanlig ångmaskin. Solmotorn beräknas kunna begagnas vida längre utan att slitas eller behöfva repareras än ångmaskinen.
Den högst vigtiga frågan, om den nya kraftalstraren verkar jämt och oafbrutet, får likaledes ett tillfredsställande svar. Iakttagelser under en lång följd af år hafva gifvit det resultat, att den genom ökad värme frambragta öfverflödiga kraften lätt kan afledas, så att en likformig kraft frambringas under en arbetsdag.
John Ericsson är icke den ende, som sysselsatt sig med problemet att använda solen som kraftkälla.
En fransman Tellier har nyligen framstält ett förslag att använda solvärmen direkt på maskinen utan förmedling af någon reflektor. Men hans apparat, ehuru försedd med en värmeabsorberingsyta om 1,215 qv.-fot, utvecklar dock ett mekaniskt arbete, som ej uppgår till mer än 43,360 eng. skälpundfot i timmen.
En annan fransman, Mouchot, har äfven framstält ett förslag i denna riktning, men äfven det har visat sig oanvändbart.
Gotlands Allehanda
Fredagen 21 September 1888
N:r 76.