har under de närmaste förflutna dagarna vår hamn erbjudit. Allt sedan i söndags har nämligen spanmålslastning ägt rum på ej mindre än tvänne ångare. Och brådt har det varit, så det förslår. Derinne i de stora magasinen ha sädesrensningsmaskinorna brummat och surrat, der har mätte och vägts, och så har säck på säck knogats ut på seniga, böjda ryggar. Uppför landgångarna, in på däcket, så kastas bördan af, säckbanden skäras upp och det gula kornet regnar ned i lastrummet, der några individer kräla omkring med skopor i händerna för att lämpa lasten. När så förrådet i dat ena magasinet är slut, då komma fororna från ett längre bort bolaget, tolf säckar i stöten. Äfven de försvinna på några ögonblick i fartygens innandömen.
Och arbetet går med lif och lust, hvarje ankommande har vanligen ett »skojfriskt» ord att säga, så får han svar på tal, och den som är qvickast i mannen, får skrattare på sin sida. Inte är det precis så fin konversation, men grofkornigheterna krya upp och lätta betydligt på tolfpundesäckarna.
Förresten känner man inte hur tungt det är att arbeta, när man får bra betalt; och det får man under spanmålslastningstiden. Att en vanlig bärare tjenar sina 6 kronor om dagen är ingenting ovanligt och en åkare med sina parhästar kan för en dags körslor taga in 20 till 25 kronor.
Utom med våra ordinarie ångbåtar har under den nu gångna veckan från Visby utskeppats 3,500 tunnor korn. I morgon väntas ånyo en lastdragare hit, som skall befraktas med ännu ett par tusen tunnor.
Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1888
N:r 88