i lördags leddes af landssekr. Hambraeus och var besökt af ett trettiotal delägare. Styrelsen framlade dervid som bekant förslag om inköp af ännu en ångare för bolagets räkning.
Sedan många år har inom bolaget, anförde styrelsen, önskningar uttalats, att ångfartyget Tjelvar måtte försäljas. Litet emellanåt ha försök under de gångna åren gjorts att få fartyget afyttradt utan att ändå fast anbud erhållits, förrän för att par veckor sedan, då anbud af 100 tusen kronor (med afdrag af 2 proc. försäljningscourtage) genom mäklare afgafs. Detta anbud var likväl så lågt, att direktionen och delegerade enhälligt ansågo, att detsamma icke borde antagas, helst fraktkonjunkturerna nu väsentligen förbättrats och man derför kunde hysa någon förhoppning på högre anbud och i allt fall Stettinerfarten hade i år slagit fördelaktigt ut, så att båten nu bär sig och man bör kunna antaga att detta förhållande äf ven under nästa år kommer att fortfara eller tiit och med möjligen att vidare förbättras, derest bolaget bibehåller båten.
Om försäljning skulle komma till stånd, så synes det vara alldeles sjelfklart att bolaget i Tjelvars ställe bör anskaffa en ny ångbåt. Men äfven om icke Tjelvar skalle blifva såld, så ansåg direktionen att bolaget icke kan såsom sig bör och såsom af nuvarande förhållanden påkallas med sina nuvarande båtar uppehålla ortens trafik. Såsom kåndt torde vara kan Klintehamn redan nu emellanåt icke på sina rundresor sommartiden kring ön medtaga allt erbjudet fraktgods och den tid torde icke vara långt borta, då det blir oafvisligan nödvändigt att året om hafva en ångbåt från östra och en frän vestra kusten af ön. Att på höstarna detta bekof är än mera känbart, faller af sig sjelft och direktionen har nu också under flere år måst sätta Visby i traden från östra och Klintehamn från vestra sidan af ön. Gotland har sålunda varit så godt som den enda båt som bolagot förfogat öfver för trafiken från Visby, under det att Tjelvar trafikerat Stettin. Att insätta Tjelvar uteslutande på traden Visby—Stockholm är inte heller lämpligt, ty dels kan Kalmartraden ej helt och hållet öl vergifvas, dels tarfvar båten i förhållnde till en fart å linien Stockholm—Visby alltför stora driftkostnader, dels är båten så djupgående att den ej kan taga full last här i hamnen, hvarjämte då båten måste gå yttre segelleden till hufvudstaden, härigenom icke blott förorsakas längre gång utan äfven olägenheter för spanmålsskeppning till afhämtning vid mälarsidan.
När man härtill tager i betraktande den under innevarando år uppkomna konkurrensen, så ansåg styrelsen nödvändigt att, för att kunna såsom sig bör möta denna konkurrens, bolaget bör söka att på ett tillfredsställande sätt uppehålla ortens trafik samt att för detta ändamål anskaffa en snabbgående, tidsenligt inredd och starkt bygd ångbåt, äfvensom att detta sker så snart som möjligt.
Direktionen hade derför hos flere verkstäder efterhört om priset på en snabbgående, helt öfverbygd och tidsenligt inredd ångbåt af ungefär Gotlands storlek, så starkt bygd att den äfven i händelse af behof kunde intaga sKlintehamnss nuvarande turer på Stockholm vintertiden, eller, när Sofia en gång blir slopad, dennes turer på Vestervik, om sådant blefve för bolaget fördelaktigt, och har direktionen dervid erhållit ritningar och kostnads förslag, gifvande vid handen att en dylik båt skulle kosta 145 tusen kronor, utom linne och filtar, så att båten, inberäknadt kostnaden för dessa artiklar, kan antagas uppgå till en kostnad af nära 150 tusen kronor. Denna summa är visserligen stor, men direktionen ansåg likväl att bolaget för betäckande af densamma har resurser.
Bolagets reservfond utgjorde vid detta års början 108,748 kronor 40 öre. Derutöfver afsattes visserligen enligt senaste ordinarie bolagsstämmas beslut ytterligare 10 tusen kronor, men denna summa åtgår ungefärligen till betäckande af förlusten på Tjelvars haveri sistlidne Maj månad, hvilken förlust, enligt direktionens åsigt, bör af reservfonden bestridas. Härtill kommer, att om Tjelvar af bolaget bibehålles, denna båt bör förses med ny ångpanna. En sådan panna af nyaste konstruktion och inrättad för ett ångtryck af 90 skålpund eller så stark att den kan användas om man framdeles skulle vilja i fartyget insätta ny maskin, beräknad för hastigare framfart än den nuvarande, skulle enligt uppgift från Bergsund kosta 16 tusen kronor hvilken summa dock antagligen bör kunna något nedbringas.
På de anförda skälen hemstälde derför direktionen, att bolagsstämman ville åt direktionen uppdraga att skyndsamt gå i författning om att, till leverering nästa vår eller så snart ske kan, vid någon inhemsk verkstad för bolagets räkning beställa en ny, snabbgående, helöfverbygd och tidsenligt inredd ångbåt, af ungefär samma storlek som Gotland och så starkt bygd att den äfven kan användas för vinterfart, och
att stämman ville besluta att för betäckande af kostnaden för denna båt 47 tusen kronor af reservfonden få användas, aftal träffas med verkstaden att 25 tusen kronor få innestå att betalas under loppet af nästa år af det årets inseglade medel, direktionen bemyndigas att mot hypotek af obligationer upplåna 50 tusen kronor att återbetalas under loppet af åren 1890 och 1891 samt återstoden af kostnaden bestridas af innevarande års insegling.
En stunds öfverläggning uppstod nu härom, hvarunder först yttrade sig lektor Bergman, hvilken ej ansåg de af direktionen anförda skälen för båtens anskaffande tillräckligt öfvertygande. Han trodde ej detta vara rätta sättet att möta den uppkomna konkurrensen, hvilken i stället borde mötas genom prisnedsättning.
Häri instämde hr Kolmodin. Hr Axel Ekman talade till förmän för direktionens förslag dervid framhållande att man genom en ny båts anskaffande skulle hindra det konkurrerande rederiet i förverkligandet af en liknande plan, som kunde medföra största skada för bolaget. Han framhöll att här, likasom i andra bolag. materielen måste underhållas, att det vore ett önskningsmål att Gotlandsbolaget finge om hand hela vinterpostföringen, hvilket först kunde förverkligas genom den nya båtens byggande. Det föreslagna sättet för medlens anskaffande vore det enda, som stod till buds och talaren ansåg att inga betänkligheter rimligen kunde hysas mot detsamma.
Lektor Bergman yttrade dock fortfarände sådana mot reservfondens fastläsande och ansåg det tillräckligt om Visby sattes in på Klintehamnas landthamnstrafik. I fråga om den nya båtens karaktär af vinterbåt visste talaren oj om någon bättre behöfdes än Klintehamn. Herr Melin sökte visa att just för landthamnstrafiken kräfdes två båtar, och då behöfdes den nya för traden Visby—Stockholm, då ju Tjelvar ej kunde anses fylla ortens behof, i annat fall blefve konkurrensen berättigad. Talaren påpekade slutligen att nedsättandet af passagerareafgifterna skulle för bolaget medfört allt för stor förlust.
Hr Kolmodin tyckte att det väl ändå blef större förlust när man hade inga passagerare för det högre priset än några för det lägre. Talaren hyste tvifvel om, huruvida Gotlandsbolaget skulle kanna få vinterpostföringen på Libaubolagets förmånliga vilker, och ansåg derför detta skäl ej bindande. Betonade ytterligare att en ny båt ej vore rätta konkurrensmedlet.
Utan votering godkände stämman härefter direktionens förslag. Beslutet justerades genast och i dagarna göres i hufvudstaden beställning på den nya båten, som man hoppas få färdig fram på försommaren.
Gotlands Allehanda
Måndagen 12 November 1888
N:r 91