Några små biografiska anteckningar med bodinteriörer från 1850-talets mitt.
Tiden omkring 1850-talets mitt kännetecknades av mycket goda konjunkturer för de gotländska köpmännen, och det var också många av dessa handlande, som från en blygsam början lyckades svinga sig upp till välstånd. En god representant för den dåvarande gotländska köpmannatypen var Carl Johan Baeckström, om vilken äldre gotlänningar är i dag kunna berätta ett och annat. Denne Carl Johan Beackström var född på Klinten i Visby den 11 mars 1815 och son till en sjöman. Det började rätt sorgligt för Carl Johan, och ingen kunde väl ana, att han skulle slå sig fram till en av sin fosterös märkesmän. När han ännu var helt ung, förolyckades fadern på sjön, och nu stod modern där ensam med sina två unga söner. Men Carl Johan visade tidigt affärsgeni. Han började sälja vatten på Södra Byrummet åt militären och kom sedan i affär hos Bahr i Visby. Från den tiden berättas följande småtrevliga historia om den unge bodbetjänten Baeckström. I affären brukade komma in en bonde, som hade för vana att äta upp alla sockersmulor han såg ligga på disken. Den tiden fanns det inte bitsocker, utan allt höggs, så det föll ju åtskilligt ner på disken B. fick genom packhusfönstret se, att bonden efter sin vana stod och vätte på fingrarna och tog sockersmulorna. Men den här gången ville B. driva med honom. Han gick in i boden, tittade på disken och utropade förfärad: >>Va i jesse namn! Vem har tatt det här? Ja, jag frågar, för det var gift – det var arsenik – så det gäller livet, så den som tat det …>> >> Ja, det var allt jag det>> erkände bonden ängsligt och höll sig för magen. >> Jaså, spring då för livet fort tvärsöver i huset, där bor två mamseller, men bry sig inte om, ifall de vill hindra, utan ränn bara in genom farstun, å så är det ett rum, å så köket, å innanför det är ett skafferi, å där står mjölkbunkar, å häll i dig en så´n bunke annars…>> Mera hann han inte säga, förrän bonden lade i väg och gjorde som han blivit tillsagd. Mamsellerna trodde han var galen och sprungo ut på gatan och ropade på polis.
Från Visby kom B. till Ronehamn till gamla handlanden Broander, och där hade han många äventyr för sig. Men han ville bli sin egen och tog väl därför reda på att det den tiden var klent beställt med affärslivet längre söderut på ön. Så kom det sig, att han 1836 flyttade till Öja socken och Bobbennarve ute på Stor-Sudret >>med gott betyg>>, som det står i kyrkboken, och 1837 blev han arrendator av ett hemman. Här började han nu sin verksamhet, men ännu så länge i ganska blygsam skala. Så t. ex. utgjordes boddisken av två bräder, lagda över två silltunnor – och där i sin primitiva bod utminuterade han sill, salt, kaffe, socker, snus, såpa och mera dylikt. Men lagret var inte stort, och man kan därför lätt tänka sig hans känslor när han en morgon gick att öppna boden och fann, att tappen gått ur sirapsfatet, så att han fick gå och vada i all sirapen. Man hade ju också oförsäkrat på den tiden.
B. hade en konkurrent i närheten. På Burgsvik fanns nämligen en äldre affär, som innehades av Anna Greta Hägg. Denna hade en dotter, den vackra Olivia, som var enda barnet och arvtagerska till affären. För henne lade Baeckström ut sina krokar, men hon ville till att börja med inte ha honom. Men B. var energisk och lyckades till slut besegra motståndet. Och så stod bröllopet i juni 1840 – brudgummen var då 25 år och bruden 16. De bägge affärerna slogos nu ihop. En liten bod byggdes på Kulbacken, där vägen går ner till Burgsviks hamn, ett utmärkt affärsläge där i vägkorsningen för handeln på Sudret. Denna bod var från början tämligen liten, men byggdes sedermera till två gånger med större hus, varvid det gamla huset blev kontor, det mittersta bod och huset längst bort lagerhus. Denna bod stod till år 1868. Burskad som handlande hade Baeckström erhållit hos magistraten i Visby. Med åren arbetade Baeckström upp affären undan för undan, men det hade inte blivit så mycket ändå, om ej sjön hade varit. Han blev agent för trendningar, en verksamhet, som på den tiden, då fyrar o. d. voro så gott som okända begrepp, kunde inbringa en nätt slant. En verkligt god förtjänst gjordes under Krimkriget (1853-56). I Östersjön uppträdde sommaren 1854 en engelskfransk flotta för att göra ryssarna avbräck. Då blev Fårösund med Gotland som inland faktiskt den bas, på vilken Västmakterna stödde hela sitt sjökrig i Östersjön, och då kunde Gotlandsköpmännen sälja sina varor med ännu större fördel än vanligt. När nu tillförseln till Ryssland var avstängd, blev det bl. a. saltbrist i landet. Härav begagnade sig nu Baeckström och lät lasta två skutor med salt och bemannade dem med stora, kraftiga karlar. Och så lyckades han komma till Reval, där han fick en krona kappen för saltet. Det blev en bra förtjänst. Ett år lär han ha förtjänst mer än 100,000 kr. Baeckström arbetade sig fram till en mäktig ställning och blev >>värd>> omkring halva miljonen. Han blev hannoveransk konsularagent med mera annat och hörde till öns inflytelserikaste personer. Så kommo sämre tider – allting gick tillbaka strandningarna blevo få handelskonkurrensen blev stor o. s. v. Själva storskrällen kom på 1880-talet, då en del stora Visbyhus, för vilka B. stod i borgen, ramlade. Han måste sälja allt och levde sedan ett tillbakadraget liv. B. var alltid hjälpsam, i synnerhet mot de fattiga. Han dog den 20 okt. 1893 och ligger begraven på Öja kyrkogård.
(Köpmannen.)
Gotlands Allehanda
Tisdagen 9 Juni 1936
Nr 131