Det är ingen överdrift att påstå, att Gotlands Fornsal har stora förutsättningar att bliva ett av de ståtligaste museer i sitt slag i Norden. Ty det finns väl inte många platser, vilka i likhet med Gotland rymma så många min-non från länge sedan flydda tider. Det är in till synes bara att gräva i lorden ett slag, så genast kommer det i dagen föremål av guld, silver, brons eller sten, vilka bilda värdefulla länkar i den kedja, som skall skapa förbindelse mellan forntid och nutid, bildlikt talat.
Bara att gräva i jorden, sade vi. Riktigt så lätt är det dock inte, utan oftast är det väl slumpen som kommer i forskarens väg. En gutnisk odalman är t. ex. sysselsatt med plöjning .på sin åker, plogbillen stöter mot något hårt föremål — och vid närmare eftersyn visar det sig vara en skatt i en eller annan form. Sedan beror det på vederbörandes pietetskänsla, om man så Mr kalla det, och det måste då sägas, att gotlänningarna visat stort intresse och förståelse för de gamla fynd, som gjorts i deras jord. Man har så fort sig göra låtit underrättat sakkunskapen, och därmed har fyndet räddats åt forskningen.
Härigenom har vår Fornsal berikats med många värdefulla fynd, och den nuvarande museichefen, docenten Mårten Stenberger, synes också vara mannen att kunna förvalta punden, bl. a. i syftemål, att åt Fornsalens besökare giva en klar och överskådlig bild av utvecklingen från fordomtima fram till våra dagar. På hans förslag har styrelsen sålunda nu senast gjort en del nyanordningar, som skola hälsas med tillfredsställelse av intresserade besökare.
Vi ha i dag haft tillfälle att taga en titt på dessa nyanordningar, och kunna icke annat än gratulera till resultatet. De mindre föremål från förhistorisk tid, som sålunda förut förvarats i montrar i den stora hallen, ha flyttats till den intill liggande mindre salens vilken tidigare var avsedd för kyrklig konst efter reformationen. Den gamla kyrkinredningen från Lan har magasinerats tills vidare naturligtvis kommer densamma att återfinnas då lämpligt rum ordnats, men som det hittills varit har utrymmet för denna avdelning icke visat sig fylla fordringarna. I stället har alltså denna sal som sagts apterats till utställningsrum för mindre föremål från den förhistoriska tiden, medan st-ra salen är avsedd att vara ett slags »monumenthall», där gravar och bildstenar ha sin plats.
I den nämda f. d. avdelningen för kyrklig konst efter reformationen återfinnas numera ett flertal väggnischer, vilka äro belysta och i vilka de förhistoriska föremålen äro prydligt och åskådligt ordnade, varigenom man på ett ypperligt sätt kan följa utvecklingens gång från stenåldern 4,000 år före Kr. till vikingatiden framemot 1,050 år e. Kr. Man kan sålunda se, hur de primitiva vapnen. husgeråden o. dyl. under de olika »åldrarnas undergå den ena metamorfosen efter den andra för att in längre fram man kommer i tiden bli rikare ornerade och utsirade. Det är med andra ord gutarnas förfäders liv och leverne, som man här kan få ett aning om och bilda sig en liten uppfattning om.
En god hjälp vid ordnandet av denna nya avdelning har docent Stenberger därvid haft av amanuensen, fil. kand. Gunnar Johnson och vaktmästare Johansson.
den stora hallen återfinnas som nänts flera gravar, bl. a. den av oss häromdagen omnämda stenåldersgraven från Västerbjers i Gothem. I vilken ligger ett utmärkt bevarat skelett av en 80-årig kvinna. Det är en tidrymd av omkr. 4,000 år som skiljer oss från den tid, då denna kvinna verkade. Även bronsålderns och järnålderns gravskick får man en uppfattning om genom ett par gravar, funna vid resp. Pilhagen och L:a Ihre i Hellvi. Även bildstenar ni. ni. rymmas i denna avdelning.
Med den nya inredningen har mycket vunnits, och man har all anledning väh ta, att besökarna också skola uppskatta det som gjorts.
Gotlands Allehanda
Fredagen 26 Juni 1936
Nr 145