ÖSTRA GOTLAND, den 3 febr.
Et s. k. \”vintartåj\” med något mildare vindar och en och annan regnskur, har nu dess bättre kommit som en hjälp för vildmarkens hungrande fåglar, och som ett tecken på att vi ännu befinna oss så pass avlägset från den från vissa håll förutsagda nya nordiska nedisningsperioden, att söderns vindar ännu mitt i den smällkalla nordiska vintern, endast efter några timmars milt regemente, helt och hållet mäkta stoppa \”nedisningen\”.
För\’ dem som ha sitt arbete förlagt till fält och skogar, blev dock den lilla vinterknäppen i förra veckan tämligen på-, frestande genom sin blåst och sin stundom ganska skarpa kyla. Här och var i gårdarna ha även en hel del fall av förkylningssjukdomar kunnat förmärkas, och i en del socknar härute har under den sistförflutna veckan s. k. \”flunsan\” börjat sina härjningståg.
För mejerier och andra som ämnat lagra is för kommande behov, var dock isbildningen välkommen. Mejerier, som förut förgäves väntat på anbud å isleveranser, ha nu erhållit sådana i mängd, och på många håll är redan nu upptagningen av denna snart även på varje bondgård oundgängliga vara i full gång.
Våra vattenfåglar, i synnerhet gräsänderna, vilka under denna vinter i stor myckenhet stannat kvar vid våra stränder och inre vatten, ha under de senaste veckorna måst utnyttja alla till buds stående medel för att klara livhanken. Sedan veckor tillbaka ha icke blott alla stillastående vatten i myrar och dylikt varit igenfrusna, även årännor och kanaler ha frusit igen och samma förhållande råder beträffande grundvattnet vid stränderna. I stora flockar ha de därför sökt sig upp åt landet för att där på åkrarna, eller under ängarnas ekar, söka uppbringa något ätbart. Att hungern och det fruktlösa sökandet efter öppet vatten i många fall blivit övermäktigt bevisas av de fynd av döda eller döende exemplar, företrädesvis gräsänder, som på sista tiden gjorts över allt i markerna. På en del håll har dock den mänskliga barmhärtigheten mot vildmarkens barn, (vilken annars tyvärr synes oss så fjärran) tagit sig en del vackra uttryck. På många ställen ha såväl ut-fordring med säd och dylikt förekommit, liksom även upptagande av öppna vakar, vilka åtgärder alltid livligt uppskattats av de nödställda fåglarna.
Efter det sista tövädret torde en liten tillfällig förbättring ha inträtt, i det att snön smält undan på åkrarna så att en del smältvatten bildats här och var. Men som ännu isen ligger tät och tjock över deras naturliga betesplatser och som fåglarna genom svält och umbäranden nu äro alldeles utmattade, torde den mänskliga hjälpverksamheten alltjämt ha en synnerligen viktig och behjärtansvärd uppgift att fylla.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 februari 1937
N:r 30