Med fäst avseende på de stora förluster, som äro förenade med utbrott av mul- och klövsjuka, har Länsstyrelsen, som anser att allt bör göras för att dels förhindra denna sjukdoms införande till länet dels ock omedelbart bekämpa sjukdomen, där den uppträtt, velat i detta syfte och i överensstämmelse med av medicinalstyrelsen utfärdade anvisningar meddela följande råd och anvisningar:
1) Tillåt aldrig obehöriga persoiner, framför allt icke utlänningar, personer från fastlandet, slaktare, kreaturshandlare eller luffare att komma in i Eder ladugård, häststall, svinhus m. m. eller i rum, där foder eller kreatur förvaras. Håll ladugården låst under nätterna. All utdelning av mjölk (stat-mjölk m. m.) bör ske utanför ladugården.
Gårdens folk bör undvika att besöka orter, där mul- och klövsjuka förekommer.
2) Oskadliggör genast all packhalm. Håll om möjligt egna säckar för inköpt kraftfoder.
3) Mottag ingen från mejeri återgående skummjölk, som ej ordentligt pastöriserats. Mjölktransportkärlen böra icke införas i ladugården.
4) Förse ladugårdspersonalen -(ryktare, koskötare, mjölkerskor m. fl.) med särskilda skodon (trätofflor, som ofta rengöras med kokhett vatten) samt med tvättbara överdragskläder. Den personal, som utför mjölkningen, skall såväl före som efter densamma noggrant tvätta sina händer med tvål (såpa) och vatten.
5) Tillhåll — för underlättande av eventuellt erforderlig smittrening denna personal att ej i onödan gå omkring i foderförråden ävensom att beflita sig om en god vård av gödselstacken genom daglig sammanpackning (stampning).
6) Sök hålla rent kring ladugården och på gårdsplanen.
7) Låt ej hundar, duvor eller fjäderfä vistas i ladugården.
8) Undvik i största möjliga mån inköp av djur.
9) Anmäl ofördröjligen misstänkta sjukdomsfall till veterinär eller kommunalnämndsordförande och undvik, om sådana sjukdomsfall skulle förekomma, all beröring med andra gårdar och personer, till dess veterinär undersökt besättningen. Håll i dylikt fall ladugården låst. Instäng eller bind alla djur. Kvarhåll mjölken på gården och övertäck gödselstaden med ett fotstjockt lager med halm eller betäck den med granris. Se till, att vid ingången till ladugården alltid finnes en med tvåprocentig lysollösning fylld låg balja, i vilken de personer, som måste besöka ladugården, kunna noggrant avtvätta sina skodon vid in- och utgående.
De vanligaste sjukdomstecknen vid mul- och klövsjuka äro:
1) Djuren äro matta och slöa, hava feber, 40° C., mer eller mindre minskad foderlust. Mjölkmängden sjunker starkt.
2) Saliven rinner i strängar ur munvinklarna. Munnen är ofta omgiven av fradgande saliv, och det höres i regel ett smaskande ljud, när djuren öppna munnen.
3) I munnen, på tungspets, tunga och insidan av överläppen samt på tandköttet i den tandlösa delen av överkäken finner man blåsor, innehållande en klar vätska, vilka blåsor efter bristningen kvarlämna en högröd sårbotten.
4) Blåsor uppträda också på spenarna samt mellan klövarna framtill och baktill vid ballarna å kronan, således mellan hornet och håret.
5) Djuren äro ömfotade och halta samt vilja ogärna stå.
Denna sjukdomsbild är icke fullt utbildad från början. Mul- och klövsjukan är mycket smittsam under det allra första stadiet. Under detta framträder ofta endast ett eller annat av ovan beskrivna sjukdomstecken. Ett djur kan sålunda visa minskad foderlust och hava svårt att stödja på någon av fötterna; ett annat företer endast ökad sagling och man finner vid undersökning sår i munnen efter en brusten blåsa. Hos svin och får känner man ofta igen sjukdomen därigenom, att ett flertal djur bliva halta. Plötsliga dödsfall bland kalvar och smågrisar kan vara ett tecken på mul- och klövsjuka.
Det är bättre att genast anmäla fall, inför vilket man står tvivlande, än att genom dröjsmål riskera smittans spridning. Djurägare, som hos sina djur funnit något eller några av här nämnda sjukdomstecken, skall därför ofördröjligen göra anmälan därom till veterinär eller vederbörande kommunalnämnds ordförande.
Vidare erinras om att den, som underlåter att göra nyssnämnd anmälan eller bryter mot utfärdade föreskrifter övrigt, bär det moraliska ansvaret för sjukdommens spridning, vilka kan medföra betydande förluster för hela rånets jordbruk, samt gör sig dessutom förfallen till straff, som kan bliva höga böter och i svårare fall fängelse eller straffarbete (19 kap. 17 och 22 §§ strafflagen).
Visby i landskansliet den 16 november 1938. På länsstyrelsens vägnar:
ABR. LÖF.
B. A. LJUNGHOLM.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 November 1938
N:r 266