Några glimtar från verksamheten.
Redan för ett 30-tal år sedan bildades en scoutkår här i Visby, och intresset var då synnerligen livligt. Så småningom kom en omorganisation till stånd, och den 23 oktober 1925 bildades den kår, som officiellt fick namnet Visby scoutkår. Femton år ha alltså förflutit sedan denna kom till, och med anledning av jubiléet ha vi vänt oss till kårehefen, folkskollärare Gösta Hörling, för att få några glimtar från verksamheten under de gångna åren.
Det var nuvarande kyrkoherden i Stenkyrka Gustaf Olofsson och ingenjör G. Berglund, numera verksam i Malmö, som togo initiativet till bildändet av kåren. Genom upprop i tidningarna sammankallades en mängd intresserad ungdom till sammanträde i Församlingshuset, och den 23 okt. 1925 blev Visby scoutkår till.
— På den tiden var kåren uppdelad i fyra avdelningar med tvenne ledare i varje, vilka samtidigt voro instruktörer, som skulle inviga adepterna i sådant som till seouting hör. Avdelningarna voro i sin tur indelade i patruller om 10—12 pojkar. Det var sålunda Räv-, Örn- eller Vargpatruller, och dessa fingo lära sig signalering, knopslagning, matlagning, spårning o. dyl., berättar hr Hörling. Då voro emellertid icke ledarna utbildade, utan de fingo så att säga lära sig själva på samma gång som de undervisade pojkarna. Efterhand lades dock arbetet på en annan bog. Man nöjde sig med att indela kåren i två avdelningar med underlydande patruller på högst 8 pojkar. Patrulledaren, som utbildas av avdelningschefen, har en vice patrulledare till sin hjälp. Den ena avdelningen, som heter S:t Örjan, omfattar fyra patruller, nämligen Hackspettar, Skogsduvor, Vråkar och Ekorrar, medan den andra avdelningen, som heter Wisborg, omfattar tre patruller, nämligen Ugglor, Uvar och Spovar. De allra yngsta, pojkar i åldern 9 —11 år, kallas vargungar, och dessa kunna så småningom bli första klass scouter och efter fyllda 17 år s. k. vandrarescouter. En första klass scout har fått en noggrann utbildning i en hel del nyttiga ting, såsom sjukvård och hygien, orientering, — naturskydd, händighetsprov o. s. v.
Vidare kan anföras, att patrullnamnen icke äro endast ”till Lyst”, utan pojkarna i en patrull måste känna till: en hel del om det fyrfotadjur eller den vingade varelse, vilkas namn de ha lånat.
— Hur ofta samlas ni till övningar?
— Vi ha ordnat det så att patrullerna samlas för övning en gång i veckan, avdelningarna samlas var 14:e dag, omväxlande inom- och utomhus. Hela kåren har årligen en sammankomst, då de s. k. Gutnaltävlingarna äga rum.
— Och arbetet utåt?
— Vi ha bl. a. deltagit i en hel del insamlingar, exempelvis åren 1931—32, då scouterna hjälpte till att samla in kläder m. m. till nödlidande, och sedan kåren bildades har den varit behjälplig vid Barnens dag, vidare ha scouterna varit med då det gällt försäljning av majblommor o. s. v., och nu senast är det skrotinsamlingen, som bl. a. kommit på scouternas lott.
— Är det något samarbete med andra kårer?
— Ja, vi ha bl. a. sökt förbindelse med N. T. O:s och I. O. G. T:s scoutkårer, och det ser ut som om samarbetet skall gå i rätt riktning.
— Kommer jubiléet att firas med något särskilt program i dag?
— Nej, vi ämna fira detta först i samband med Gutnaltävlingarna den 24 instundande november, säger hr Hörling, som till sist påpekar, att med anledning av 15-årsminnet en hel del gotländskt, såväl ifråga om scouting som annat, kommer att återfinnas i årsskriften Secoutliv, som utkommer i februari.
Detta var i korthet något om Visby scoutkår. Och i dag liksom för 15 år sedan är scouternas valspråk som bekant ”Varen redo”.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 oktober 1940
N:r 246