Helmuth Wöhlers 90-årsdag.

Agronomen Helmuth Wöhler, Klintehamn, fick på sin nittioårsdag i går mottaga många bevis på vördnad och vänskap, och han hade också glädjen att kunna fira sin bemärkelsedag vid en sällsynt god hälsa. Det är gammalt gott virke i Helmuth Wöhler, som under sin tid såsom aktiv jordbrukare hörde till de gotländska odalmän, som genom sitt klara huvud, sin erfarenhet och kunnighet gjorde en betydande insats till främjande av gotländskt jordbruk och naturskydd. Vid de personliga uppvaktningarna på hans nittioårsdag av gamla goda vänner gåvos också många uttryck för uppskattning av Wöhlers gärning, och den tacksamhet som uttalades till hr Wöhler för vad han uträttat till det gotländska jordbrukets fromma tolkade helt visst många gamla gutars känslor. En mängd blommor kommo nittioåringen till del, och de telegrafiska lyckönskningarna voro likaledes många och hjärtliga. Bland dessa märktes sådana från landshövdingen och hushållningssällskapets förvaltningsutskott och från ett flertal av dem, som voro med på den tiden då hr Wöhler stod mitt uppe i sin verksamhet och då hans ord vägde tungt inom jordbrukarnas led.
För den nuvarande generationen av gotländska odalmän är kanske icke Helmuth Wöhlers insatser så väl kända, men det förtjänar framhållas, att han under landshövding Rydins tid och sedan under landshövding Roos, första tid här på Gotland var en uppmärksammad ledamot av hushållningssällskapets förvaltningsutskott – varom vi förut också i korthet erinrat. Ifråga om naturskyddet iveade han starkt för bevarandet av våra gamla gotländska ängar så att dessa icke skulle gå vandaliseringens öde till mötes, och det torde väl knappast vara några överord att säga, att tack vare Wöhlers ingripande man fick ögonen upp för vilken skatt vi äga i dessa ängar. De råd Wöhler hade att giva var att på det urgamla sättet genom slåtter och skötsel hävda Gotlandsängen, och dessa råd följdes.
Nu njuter Helmuth Wöhler sitt otium eum dignitate, och även om han själv i sin anspråkslöshet helst skulle ha sett att hans nittioårsdag gingo spårlöst förbi, är det för oss en kär anledning att få salutera en märkesman på det gotländska jordbrukets område.
Så som ett synligt bevis på uppskattning från officiellt håll fick han på sin tid mottaga riddaretecknet av Vasaorden.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1943
Nr: 31