Norra häradsrätten.
Olyckshändelse eller dråp? Förnyad ransakning har idag hållits å kronohäktet i det under ofvanstående rubrik förut refererade målet. Detta rör sig som bekant om ansvar å 19årige statkarlssonen Knut Karlsson från Henricesdal i Barlingbo för misshandel hvaraf döden följt å f. hemmansägaren Karl Andersson från Timans i Roma.
Den anklagades första berättelse om omständigheterna återfinnes i referatet i denna tidning för 7 d:s, Såsom förut meddelats, har emellertid den häktade senare erkänt, att han slagit Andersson i hufvudet med en sten, men huru många slag kunde han ej minnas.
Som åklagare fungerade idag t. I kronolänsman Carl Liljeborg, och som den häktades rättegångsbiträde instälda sig på förordnande at länsstyrelsen v. auditören, notarien G. Broms.
Då den tilltalades fader, statskarlen Karl Karlsson, misstänkes för delaktighet i sråpet, var han nu inkallad till förbör och fick först redogöra för de närmare omständigheterna vid tillfället i fråga, 22 februari på aftonen . Han hade ej förut känt den misshandlade, men denne hade känt Karlsson genom K:s dotter Sigrid. Att K. skulle ha haft någon delaktighet i misshandeln förnokade han bestämdt, enär han ej varit utom dörren förrän sonen Artur, bror till den anklagade, ropade genom dörren, att Andersson, som sönerna skulle följa en bit på vägen, fallit omkull. Andersson, tom suttit hos Karlssons på lördagsaftonen och supit ur en medhafd bränvinsbutelj, inbars då i stugan, och det bäddades åt honom i köket, Han talade därvid något och bad t. ex. om vatten. På söndagsmorgonen hade vittnet sett på Anderssons hufvud men hade icke kunnat upptäcka annat än litet blod i ena örat. Han inflyttades nu i rummet och i en säng och klagade då öfver smärtor i hufvudet. På måndags morgonen begaf han sig på hemväg från Karlssons. Vittnet fick sedan redogöra för den anklagades öden, så vidt de voro honom bekanta.
Som synes öfverensstämma den häktades och faderns berättelser om förloppet mycket litet med hvarandra.Etter fadern hördes sonen Artur om samma omständigheter. Beträffande hvad som händt inne i stugan öfverensstämde dennes vittnesmål ihufvudmed hvad fadern berättat. Då Artur och den häktade brodern Knut kommit utom dörren på lördags aftonen 22 febr., hade Andersson, full som khan var, velat gå tillbaka för att säga god natt en gång till och få dottern Sigrid med sig på vägen. Han ropade att bröderna skulle släppa honom, och då de gjorde så, raglade han baklänges,snafvade på ett i marken infruset kärrhjul och föll handlöst i marken. På söndagen hade vittnet och den anklagade Knut varit ute och åkt skridskor mest hela FÖREN men vittnet bade dock sett att Andersson på söndagen förtärt kaffe och en bulle. På måndagen, då A. gick hem, hade vittnet och systern Sigrid följt honom ett stycka på väg.
Förhöret fortgick till kl. 2 e. m., då rätten tog middagsrast för att åter sammanträda kl. 4 e. m.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 20 Mars 1913
N:r 66