Lördagen den 9 augusti 1902 var det nog inte så lite uppståndelse i vår gamla hansestad. Ingen mindre än Kaisern hade nämligen anmält sin ankomst — Wilhelm II av Tyskland, Imperator, Rex.
Han kom ombord på sin jakt Hohenzollern och åtföljdes av bl. a. rikskanslern greve von Biilow och prins Friedrich Heinrich av Preussen. »Hohenzollern» eskorterades av kryssaren Nymphe, pansarbåten Prinz Heinrich och ordonnansångaren Sleipner. Kejsaren kom närmast från Reval, där han sammanträffat med ryske tsaren, och härifrån gick färden till Stettin.
Ankomsten till det flaggprydda och festsmyckade Visby skedde vid 9-tiden på morgonen, och tyske konsuln Carl E. Ekman gjorde då omedelbart ett besök ombord på »Hohenzollern». Kl. 10 gick kejsaren i land och mottogs av borgmästare Een och konsul Ekman. Kejsaren och hans följe gjorde sedan i nio ekipage en färd runt staden, varefter en del ruiner och domkyrkan besöktes.
I domkyrkan mötte biskop von Scheele, och vid inträdet i kyrkan ljöd , tonerna av en marsch från orgeln.
Visby och Kaisern hade emellertid otur den dagen, det regnade envist, och redan en kvart över 12 gick sällskapet åter ombord. Det var emellertid tredje gången kejsar Wilhelm besökte Visby, så tan var ju inte så alldeles obekant med vår stad.
Några dagar senare var det åter celebert turistfrämmande: baron Alphonse de Rothschild från Paris med den 100 meter långa lustjakten Ta-mara. Den förnämliga ånglustjakten ankrade på redden, varefter Rothschild gick i land tillsammans med sin läkare för att se på stan. Besöket i Visby varade inte länge, men det har blivit beryktat. Vem har inte hört talas om att mångmiljonären prutade på vykorten!
I tidningen berättas mycket riktigt, att Rothschild i Visby inköpte två stycken vykort, och att han tyckte priset var alldeles för högt, varför han fann skäl att pruta på priset, dock utan åsyftad följd.
Gotlänningen tillägger: »Baron R. vet nog, att sparsamhet ger rikedom, 1 eller kanske han bland annat är intresserad i jämväl denna industri och således -kan bedöma, återförsäljarnas provision.»
Hur som helst, Rothschild, mångmiljonären som köpte två vykort i Visby och ville pruta på priset, kommer inte så lätt att glömmas i vår stad.
Vid stiftets skolmöte 1902 diskuterades bl. a. följande frågor: Vilka åtgärder böra vidtagas för höjandet av kyrkosången i våra folk- och småskolor?
Vilken anordning bör för en fast folkskola med sex årsklasser vara den lämpligaste? — I vilken utsträckning bör undervisning i trädgårdsskötsel och trädplantering meddelas för att den — praktiskt sett — skall bliva fruktbärande? — Kunna minimikurser för fattiga men normalt begåvade folkskolebarn i vår tid anses berättigade?
Vad kan och bör göras för den från folkskolan avgående ungdomens fortsatta moraliska, intellektuella och praktiska utbildning? — Hur bör den i folkskolan förekommande skogssådden, och skogsplanteringen lämpligast ordnas? — Vore det önskvärt, att ett för hela stiftets folkskollärare år gemensamt pedagogiskt bibliotek upprättades i Visby och vad skulle kunna göras för åstadkommande av ett sådant?
En välvillig givare — säkerligen inte Rothschild utsände till kejsareskadern, medan den låg förankrad på redden, 300 stycken brevkort med vyer av Visby och dess minnesmärken för hälsning hem till das grosse Vaterland.
Gotlänningen
Måndagen 11 augusti 1952
Nr 183