Välbesökt storkommunmöte i Kräklingbo.

Både stat och kommun bör spara, men…

Riksdagsman Per Svensson talade i söndags vid en av Roma kommunkrets och, Kräklingbo SLU-avdelning anordnad sommarfest. Efter att ha behandlat den utrikespolitiska situationen och understrukit vikten av att så stora delar av vårt folk som möjligt ställer sig bakom kravet på neutralitet och opartisk bedömning av skeendet, kom tal in på aktuella inrikespolitiska frågor.
Försvaret och dess avvägning har ett visst bestämt samband med tillståndet uti världen. Så länge olika maktgrupper rustar sig och vill tala maktspråk är det angeläget för oss att ha så starkt försvar, som vi överhuvud har möjligheter att få med beaktande av våra begränsade resurser. Om detta är samtliga demokratiska partier eniga.
Försvarskostnaderna ha dock 10-dubblats på 15 år och tar ett försvarligt hål i riksbudgeten. En annan väldig utgiftspost är allt det som hör hemma under socialbudgeten: folkpensioner, barnbidrag osv. Också här är enigheten fullständig beträffande nödvändigheten och utgifternas storlek Detta för att nämna de dominerande posterna i riksbudgeten. Men även i övrigt är enigheten påtaglig beträffande ber loppens storlek när det gäller ordinarie saker liksom när det är fråga om nya anslag till varierande ändamål. Skulle enigheten brytas härom i något avseende så beror det oftast på att regeringspartierna anser sig böra hålla igen på oppositionens krav på ytterligare utgifter.
När utgifterna skall täckas skattevägen vill man emellertid springa ifrån sitt ansvar. Det är i och för sig inte så mycket att undra på men nog kunde man ändå bedriva sin agitation på ett mindre demagogiskt sätt, det skulle hedra dem. Skattedemagogin borde eljest inte få stort spelrum i år, då vi faktiskt lyckats erhålla en viss Skattesänkning. Att den inte blev så stor beror sannerligen inte på oss, och det skulle inte ha blivit någon sänkning alls om opposititrispartierna fått sina många utgiftsäskanden bifallna. — Politik är här som alltid det möjligas konst.
Skatteproblemet är eljest allvarligt nog. Största återhållsamhet är faktiskt av nöden. Det gäller staten men det gäller också kommuner och landsting. Storkommunerna får väldiga utgifter inte minst under de första åren — övergångstiden. Detta även om man endast beaktar det allra nödvändigaste. För vårt landsting har särskilt sjukvården vållat enorma utgiftsökningar.
Lasarettet har undan för undan utbyggts för att tillgodose kravet på specialavdelningar. Ytterligare omfattande utbyggnad planeras. För löpande utgifter äskar direktionen nu nära 2,5 milj. kr mot knappa 2 milj. i tidigare stat. Även sanatoriets utgifter beräknas öka i avsevärd grad liksom kostnaderna för den öppna vården. Dessa utgiftsökningar kommer inte överraskande utan förutsågs redan i fjol och förvaltningsutskottet skrev då pessimistiskt beträffande den sannolika nödvändigheten av fortsatt skattehöjning.
Nu vill jag emellertid meddela att någon förhöjd landstingsskatt ändå sannolikt kan undvikas. Samtidigt med ökade utgifter har vi fått ett kraftigt höjt skatteunderlag, vilket med nuvarande uttagning mer än väl bör täcka utgiftsökningen. Huruvida det rent av kan bli fråga om viss mindre sänkning av skatten vill jag inte uttala mig om innan förvaltningsutskottet i sin helhet tagit ställning till saken. Så mycket kan emellertid sägas redan nu: någon höjning blir det i alla händelser inte.
Sjukvården går till stora summor men det är pengar vi vet kommer igen med ränta. Ser vi på länet som helhet blir det billigare om sjuklingarna kan vårdas vid specialavdelningar här, än om de skall behöva resa till Stockholm. För den enskilde sjuke kostar det tillräckligt ändå. Det vi offrar i den förebyggande vården investerar vi i folks hälsa och det är produktiva investeringar och väl använda pengar även om vi använda så krassa värderingar.
Sen är det näringslivet som i skatter får betala samhällets omvårdnad. Ett rikt och mångskiftande näringsliv har stora möjligheter därvidlag. Det är politikens uppgift att beakta även den sidan av saken, underströk tal. till sist, och poängterade därvid att speciellt Gotlands näringsliv är alldeles för ensidigt och att åtgärder siktande till ändring av detta förhållande bör välkomnas och stödas.
Sommarfesten inleddes med att kretsordföranden i Roma kommunkrets av Landsbygdspartiet Bondeförbundet, lantbr. Hans Endrell, hälsade välkommen. Efter riksdagsman Svenssons föredrag följde ett synnerligen gediget och omväxlande underhållningsprogram, som emellertid väsentligt stördes av ihållande regn.

Gotlänningen
Tisdagen 12 augusti 1952
Nr 184