Den tidigare omtalade godtemplarschismen i Visby utvecklades snabbt under augusti mängd. Protestmöten och bannbullor avlöste varandra, och ibland kom det insändare i tidningarna. De fyra NGTO-logerna, som av vice ordenschefen M. Andresen i Örebro förklarats upplösta, överklagade domen, och hr Andréson förklarade i tidningarna orsaken till sitt beslut om iogetnas upplösning. Han påstod bl.a., att »en stor mängd ovärdiga tillställningar» hålsits i ordenshuset. Vid en osar hade försålts socialisternas skämttidningar Karbasen, flödande av otidigheter och rusdrycksannonser, och vidare hade »Bondeson, åtföljd av en viss \’Fröken Juel\’, oaktat föreställningar och varningar att anmälan skulle göras för Ordens styrelse, dock tillåtits förnya sina prestationer i Ordenshuset. Vad Fröken Juel presterade torde för Visby innevånare vara i tidningsreferater väl bekant. Sådant tillåtes icke inom Orden eller dess lokaler.» Det stod nämligen i ordens lagar, att »dans, teatraliska föreställningar eller uppläsande av partipolitiska, osedliga och religionsfientliga skrifter och poem får ej vid logemöten, fester eller sådana tillställningar, som ske i Ordens namn, förekomma, ej heller Ordenslokal för dylika tillställningar upplåtas». Brott häremot kunde stadgeenligt medföra logens uteslutning.
Att det gått livligt till vid hr Andresens besök i Visby, tycks vara tydligt. Han talar om att han möttes med hånskratt och klagar över att ordensbröderna tilltalade honom i de oförskämdaste ordalag. Mycket illa berörd hade han lämnat mötet, »följd genom förstugan ut åt gatan av grova svordomar samt hot att slå en fördärvad, det senare möjligen riktat till en mig åtföljande ordensbroder». Hr Andresen kom till det resultatet att fullständig anarki var rådande, men hans skildring förefaller nog något överdriven och färgad.
Under tiden bearbetades de gamla NGTO-arna, numera hickmaneterna, att\’ återuppta arbetet som medlemmar av Nationalgodtemplarorden och förbinda sig att » iicke tillåta att ordenshuset användes eller uthyres för tillställningar, som på något sätt stå i strid mot ordens lagar och grundprinciper» etc. Ett särskilt påtryckningsmedel hade man i självhjälpsföreningen Framåt, i vilken medlemmarna riskerade att gå miste om sin rätt och sina tillgodohavanden genom att lämna NGTO. Den 29 augusti annonserade ordenschefen C. J. Svanfeldt, Söderköping, i tidningen och påminde de medlemmar i Framåt, som tillika tillhörde någon av de fyra upplösta logerna, att respittiden utgick med augusti månads utgång. Innan dess skulle de vara NGTO-are igen för att inte gå miste om förmånerna i Framåt. Men de ledande männen i dessa loger, som alltså blivit hickmaniter igen, tog saken kallt. De annonserade gladeligen möten till söndagen den 31 augusti och tillade: »Ordenssyskon, låten eder icke vilseledas av vanmäktiga hotelser eller annat dylikt tal, utan safnlens mangrant!»
Det var emellertid inte bara NGTO och HGTO som konkurrerade om själarna. Där fanns även »världsgodtemplarlogen» 925 Oskars Minne (alltså IOGT), och just då respittiden utgick för de upproriska hickmaniterna passade dess byggnadsstyrelse på att anordna en friluftsfest å Norrbacka i slaktare Ax. Ölanders trädgård. Det var .tydligen något nytt. I Gotl:s notis om evenemanget heter det att festen utmärkte sig för stor variation i programmet. Det hela, skriver tidningen, var ett slags basar i det fria och tog sig, synnerligen pittoreskt ut i den kraftiga belysningen från en i trädgårdens mitt uppsatt oxlampa. Talrika bersåer, upplysta av det dämpade ssencL från irulörta lyktor, förlänade festen ytterligare omväxling, och härtill bidrogo även åtskilliga groteskt kostymerade »Gubbar», som emellanåt uppträdde bland festdeltagarna. Dansen tråddes »på en större dansbana med spåntat trägolv» till musik av musikkåren Brage, vädret var fint, och alla hördes i berömmande ordalag uttala sig om festen.
Hästpremieringarna 1902 på Gotland hölls i Visby, Hemse, Tingstäde och Roma. 244 hästar uppvisades. Kasserade blev 1 äldre hingst och 4 unghingstar, 52 stön och 3,6 ungston.
Gotlands enskilda bank anmälde hos kmt, att den fr.o.m. den 15 december 1902 ämnade upphöra med utgivandet av egna banksedlar.
Gotlänningen
Fredagen 22 augusti 1952
Nr 193