för folkhushållet är frågan hur jordbruket skall kunna hållas igång vid en ny avspärrning under krig. Antalet traktorer har sedan 1945 ökat från 21.000 till nära 80.000 och därtill komer 9.000 dragbilar och jeepar, påpekar Jordbrukarnas Föreningsblad:
Hur skall de många tusentals traktorerna kunna hållas med de oundgängliga drivmedlen i ett så kritiskt läge? Erfarenheterna från förra krigstiden är allt annat än uppmuntrande – och sedan dess har traktorerna fyrdubblats.
Det är ett vitalt spörsmål som direktör Harald A:son Moberg i Status manskinprovningar dragit fram i en artikel i Föreningsbladet. Han hår starkt understrukit nödvändigheten av att varje traktorägare snarast söker hemma vid gården ordna ett reservlager för minst ett års förbrukning av traktordrivmedel. JF fortsätter:
l För jordbrukarna i almänhet torde kostnaderna för en sådan beredskapslagring knappast vara så ekonomiskt betungande, att de inte väl uppvägs av den ökade tryggheten mot driftsavbrott. Annorlunda kan frågan ligga till för maskinstationer och maskinhållare, vars betydelse under en avspärrning kommer att bli större än den är redan nu. För dessa, i regel kapitalsvaga företag med en stor årsförbrukning av drivmedel pr traktor är en lagring i de \’flesta fall otänkbar. Bistånd i någon form, från det allmänna eller från företagets kundkrets, skulle emellertid kunna medverka till problemets lösning.
En annan för jordbrukarna avgörande fråga i detta sammanhang är om de i ett kritiskt läge fritt får förfoga över de drivmedelsreserver, som de själva lagrat. Jordbrukarnas villighet att ordna beredskapslagring är naturligtvis starkt beroende härav, framhåller JF.
Gotlänningen
Måndagen 1 september 1952
Nr 201