på vattenfylld Finsk båt räddades.
Vårt läge var mycket utsatt, fartyget hade stark slagsida och var helt vattenfyllt och i den kraftiga stormen – det blåste omkring 16 meter i sekunden – slog sjöarna ständigt över oss, berättar befälhavaren 53-årige kaptenen Hjalmar Bergen på finska motorfartyget Rea av Helsingfors, som i tisdags kväll sprang läck och blev manöverodugligt sydsydost om Öland. Besättningen på sju man och en kvinna räddades av tyska motorfartyget Utgard, som var på resa från Blyth i Skottland till Slite med kol. »Rea» befinner sib nu under bogsering av Röda bolagets bärgningsångare Karl och vid 14-tiden i dag hoppas man vara framme vid Berglfvara, där haveristen, som var på väg från Fredrikshamn i Finland till Gdynia med last av 133 standards järnvägsslipers, skall ligga för översyn.
»Utgard» kom in till Slite tidigt i morse, och då Gotlänningen pr telefon fick förbindelse med kapten Bergen gav denne följande dramatiska skildring av händelseförloppet.
Vi gick från Fredrikshamn den 28 aug. Däckslasten var ganska hög och då vi kl. 21.30 i tisdags kväll passerat genom Kalmarsund började fartyget rulla kraftigt i den tilltalande västsydvästliga vinden och lade över åt babords sida. Därvid försköt sig däckslasten och genom att den skuffade ut brädgången uppstod en ganska stor läcka. Vi satte genast i gång de två motorpumparna på däck, men det tycktes inte hjälpa, vattnet steg i maskinrummet, plötsligt stannade den stora motorn på 220 hkr. Sedan dröjde det inte länge förrän hela fartyget var vattenfyllt och även däckspumparna stannade.
Läget var som sagt allvarligt. Genom den starka slagsidan kunde vi riskera att när som helst slå runt. Vi befann oss cirka 17 sjömil från södra Öland och för att påkalla hjälp blossade vi hela natten. Vi brände upp all tjära vi hade och tömde alla lampor på olja.
Vid 3.30-tiden på onsdagsmorgonen ville besättningen gå i båtarna. Jag ansåg det vara ett alltför riskabelt företag i den hårda stormen och bad dem avvakta. Restauratrisen o. två besättningsmän gick dock i en av livbåtarna och denna fick vi sedan hålla fast med en fånglina intill fartyget till dess »Utgard» \’ anlände vid 5-tiden och tog oss ombord.
Vid det laget var vi ganska genomvåta och uttröttade. Besättningen hade plockat med sig en del av sina tillhörigheter, men själv hade jag haft så fullt upp att göra, varför jag inte hann ned i salongen förrän denna vattenfyllts. I denna förvarades också alla skeppspapper.
Jag fick låna en del kläder av den tyske kaptenen och i övrigt blev vi omhändertagna på bästa sätt, vi fick mat och sedan tillfälle att vila ut efter de strapatsrika timmarna.
Om inte risken verit så stor att fartyget kunde slå runt skulle jag ha stannat kvar ombord. Jag ville f. ö. att »Utgard» skulle ta »Rea» under bogsering, men den tyske kaptenen vågade inte göra detta, då det blåste så pass kraftigt att sjöarna slog över däcket på »Utgard».
När vi lämnade fartyget såg det ut som om det sjunkit akteröver, troligen beroende på att bränsletankarpa vattenfyllts, slutar kapten Bergen.
Bogserbåten Karl gick i går ut från Karlskrona och tog vid 16-tiden haveristen under bogsering, vilket i den grova sjön blev ett ytterst besvärligt arbete.
Under arbetet med att söka få en del av däckslasten överbord – det var när fartyget fick slagsida på tisdagskvällen – slog kapten Bergen vänstra benet så kraftigt att han i dag var tvungen att söka läkare i Slite.
»Rea» är ett relativt nytt fartyg, byggt i Finland för åtta år sedan. Det lastar cirka 500 ton och redare är Hjalmar Alskog i Helsingfors. Enligt uppgift är fartyget så gott som oförsäkrat, medan däremot lasten är assurerad.
Gotlänningen
Torsdagen 4 september 1952
Nr 204