Ett säreget drag hos det svenska saltvattensfisket är den stora mängd söt- eller bräckvattensfiskar som ingår i fångsten, påpekar statistiska centralbyrån. Dessa fisksorter, till vilka hänförs abborre, gädda, sik, braxen, mört, id m.fl. samt laxfiskar är sålunda, bortsett från strömmingen, övervägande i hela Bottniska viken samt längs östersjökusten t.o.m. Östergötlands län. Undantag utgör Stockholms län, där torsken år 1950 liksom tidigare under en följd av år intar främsta platsen efter strömmingen. I Kalmar län och, ehuru i mindre grad, i Blekinge och på Gotland fångas ännu mycket sötvattensfisk. I Kalmar län är dock ålen näst strömmingen det viktigaste fiskslaget. På Gotland kommer sill och strömming främst, följda av torsk, lax och flundra. I Blekinge och Skåne ger torsken vanligen de största fångstmängderna. I Hallands län är sill, torsk, skarpsill, makrill och vitling de viktigaste fiskslagen samt i Göteborgs och Bohus län, orter tillhörande torsksläktet, makrill och skarpsill. Orsaken till denna lokala fördelning är att söka i det gradvisa avtagandet av vattnets salthalt från 3 proc. och däröver i Nordsjön och Skagerack till endast några få promille i. övre delen av Bottniska viken samt i den inre skärgården vid Östersjön.
Gotlänningen
Torsdagen 4 september 1952
Nr 204