Snabba B-raider till sjöss oroar den svenska

kusfsjöfarten, \”nötningskrigef\” i full gång.
Från Gotlänningens utsände mesarbetare »Loss för – loss akter». – Skrovet på motortorpedbåten skälver till och långsamt vänder den fören ut mot inseglingsrännan. Marschmotorerna brummar jämnt och stadigt, och avståndet mellanbåten och kajen blir allt större. Vår raid mot finenden har börjat! Ännu skall dock befälhavaren ombord få sina slutliga instruktioner av eskaderchefen, innan vi sätts in mot fiendens kurs. Vårt, uppdrag är att lägga minor.

Ja, så började ett av momenten i den sedan i går morse pågående krigsmaktsövningen, där flotta och flyg i samverkan deltar. Tidigare på dagen fick vi en allmän orientering av fartygschefen på en kryssare; som ingår i de enheter, som opererar på B-sidan mot A-sidan, dvs. försvararna. De raider som görs från B-sidan ingår i förberedelserna till en kommande »invasion». Nötningskrig kallar experterna detta, det gäller att försvaga fiendens försvarskraft och ge hans kommunikationer osv., ordentliga tjyvnyp. Förbindelselinjerna i inlandet tar flyget på sin lott, flottan oroar fiendens kustsjöfart och försvaret av denna. Och det gör vi bl.a. genom att lägga ut minor.

15 sek/m vindstyrka
Mörkret hade redan fallit och deV regnade envist, när vi embarkerade torpedbåten. Rapporter från sjön gav vid handen att vindstyrkan var uppe i 15 sek/m. Det borde bli en raid! Vi har fått de slutliga instruktionerna och är på väg mot fienden.
Ännu brummar marschmotorerna men så efter en stund visslar det till där nere i maskinrummet och av skakningarna i skrovet, förstår man att huvudmotorerna startat.
Dånet blir intensivare och bakom oss börjar det svarta vattnet piska sitt skum. Längre från basen vi i kommer, hårdare blir nappatagen; med vinden och vågorna. Vi rusar fram med racerbåtsfart, ibland tycks det som om vi rider på vågkammarna. Så kommer en våldsam sjö, båten stegrar sig för att sedan med en häftig stöt vräka sig fram mot nästa sjö. Det är ett tjusande skådespel, att stå på däcket nu. Sjön stänker in och man får lust att skratta, som när man åker berg- och dalbana.

Obeveklig stridsdomare
Vi har gått ca 15 distansmin, när plötsligt ena motorn börjar krångla. Maskinpersonalen arbetar febrilt och upptäcker snart haveriet, men stridsdomaren är obeveklig – huvudmotorn får inte användas. Vi kan nu inte fortsätta vårt uppdrag, utan måste vända. Våra kamrater klarar sig emellertid och genomför också operationen lyckligt. Med marschmotorerna går det inte så fort framåt och vi upplever några riskfyllda timmar, då det gäller att undgå fientlig upptäckt. Vi når dock basen utan några ytterligare intermezzon. Manskapet törnar in för natten, chefen går att rapportera, allt blir tyst och lugnt.
Enheterna som deltagit i nattens raid ligger i dag och slickar sina sår efter mer eller mindre heta duster med fienden. Då och då passerar. snabba flygplan över basen. Det är B-sidesflyg som håller sina kamrater på vattnet å jour med vad fienden har-för sig. Samtidigt som det utgör ett skydd för basen mot eventuella bombangrepp etc.
KIRK.

Gotlänningen
Fredagen 12 september 1952
Nr 211