Lybeckarnes besök på Gotland år 1509.
Några anteckningar.
Den 2 oktober 1509 skrifver dåvarande höfvidsmannen på Visborg Laurens Schinkel ett bref till konung Hans af Danmark hvari han redogör för ett besök som lybeckarne strax förut gjort där städes. Han berättar, att S:t Maurice dag nämda år kommo till Västergarn 19 lübska skepp, som lågo där i två nätter. De hade mellertid haft mycket besvär med lodningar inman de kommo i land. Han omtalar sig ha låtit församla folk hvilka upptändt eldar långs utmed stranden på ett område af cirka en half mil. Lybeckarne sände fyra karlar in med underrättelse att de ville hålla godt nabolag med konungen och att de af folket ville köpa höns och lamm, Herr Laurens hade emellertid behållit samma karlar kvar, hvilka haft sina bodar på Karlsö.
Då lybeckarne förnummit att han behållit af deras folk grepo de fem af konungens bönder och förde med sig, samt höggo för öfrigt sönder hvad på ön var. Därefter hade å fortsatt till svenska skären där de försökt komma in, men misslyckats.
En annan dag hade de lybska herrarnes fartyg kommit från Lybeck in i i Västergarn och S:t Michaeli dag på aftonen hade deras förut ommämde flottilj återvändt. Herr Laurens säger sig då ha låtit sina fartyg gå ut och därmed tagit ett lybskt fartyg, som var fullt med sköna bössor »förmodligen afsedda att aflossag vid de svenska skären.» Detta fartyg lät ham nu föra under slottet och var Mattias Weyner dess befälhafvare.
Samtidigt som herr Laurens meddelar dessa underrättelser åt konungen vet han äfvenledes omtala att »den svenske skrifvaren har varit ned åt Lybeck och torde det ej dröja länge förrän den fred som mellan Eder nåde och de svenske ingåtts skall bli bruten». Han omtalar i samband härmed att han vidtagit åtgärder för att möta en sådan eventualitet genom att förskaffa Kasper Danefart en lätt jakt så att han med denna må kunna fara omkring i farvattnen. Men han är i saknad af folk. »Det är visserligen en god by här, men knappast en enda borgare på hvilken man kan lita.»
Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Maj 1913
N:r 101