Överlägsna B-enheter var framgångsrika.
Från Gotlänningens utsände mesarbetare
Efter en lugn dag i B-basen sattes i kvällningen i går, Krigsmakt sövningens andra dag, förberedelser i gång för en ny operation – denna gång gällde det inte enbart att lägga minor utan också att stödja utläggningen och så snart denna var klar, söka strid med fienden. För den skull satte B-sidan in starka enheter med både kryssare och jagare.
Det var en avsevärd skillnad att trampa kryssarens stadiga däck mot att under den föregående natten ha slängts hit och dit under motortors pedbåtens snabba flykt över upprörda vågkammar. Nu var vädret också bättre solen tittåde t. o. m. fram och vinden hade ingen styrka att tala om.
Lugnt och säkert
plöjde kryssaren sin väg fram under det att det så sakteliga mörknade. Eget spaningsflyg låg ständigt i luften och rapporterade så småningom att en fientlig styrka befann sig inte så långt från oss. A-sidans fartyg var tydligen ute i samma onda avsikt som vi. Nu blev det en klappjakt med tiden – vi måste få ut minorna innan det kom till strid. Det lyckades också och på hemvägen som helt naturligt gick en bra bit från den fientliga mineringen träffade vi på A-styrkan. Det blev en. kort artilleriduell – praktfullt i mörkret! – som avbröts då fienden girade undan. B-sidan noterade inga förluster medan för A-sidan en motortorpedbåt sänktes.
B-sidans »krigskorrespondenter»
dvs. representanterna för Gotlandstidningarna togs på kryssaren om hand av mariningenjören Sivard Åkerman (suverän gitarrist förresten) som känner sitt fartyg och följaktligen kunde ge oss landkrabbor en god inblick i livet ombord under krigsmässiga förhållanden. Det skulle inte vara någon svårighet att skriva en längre epistel om det som finns /att se och lära under en sån här raid hien det måste vi lämna därhän. Sägas skall bara att varje man vet sin uppgift, och därför att varje minsta kugge fungerar som den skall, därför fungerar också hela det mäktiga maskineriet. Hela tiden håller fartygschefen sitt folk orienterat om läget, var fienden är, vad han gör och vad chefen själv gör eller har för avsikt att göra.
Befälet och manskapet
är vana vid nätter som den i går, då det blir både si och så med sömnen, om ens någon alls. Ty inte förrän solen skickar upp sin röda skiva och lägger ett rosafärgat skimmer över havet är operationen slutförd – och pressen slutkörd.
Kirk.
Gotlänningen
Lördagen 13 september 1952
Nr 212