Vilgot Sjömans roman »Lektorn» har blivit film. Med växlande lycka. Som vanligt höll man på att säga när det gäller att överföra det skrivna ordet till tal och bilder. Den konflikt som utspelas mellan sonen o. fadern-lektorn finns i filmen också men den går mera på ytan. Dock måste man beundra Anders Henrikssons gestaltning av lektorsrollen och Per Oscarsson ger en trovärdig bild av den trotsande sonen-abiturienten. Fadern fordrar ett felfritt uppträdande av sin son därför att han själv är felfri eller åtminstone tror sig vara det. När båda tillstår sina fel och brister finner de också varandra.
Harriet Andersson gör ett realistiskt porträtt av fabriksflickan som råkar »i omständigheter» genom lektorssonens förvållande. Harriet är utan tvekan en tillgång för svensk film och man ser henne gärna åter i lika krävande uppgifter. Och de lär väl komma.
Förspelet »Medan det ännu är tid» ger några allvarsord om folksjukdomen lungtuberkulos.
Crick.
Gotlänningen
Tisdagen 23 september 1952
Nr 220