En ny djungel-Jim-film i sedvanlig stil, med kämpande vilddjur, tjutande vildar och den obligatoriske vite skurken. Johnny Weissmüller har nu helt övergivit Tarzanrollen o. det måste erkännas att han är aningen till sin fördel iklädd civiliserade kläder i jämförelse med höftskynket i Tarzanfilmerna.
Storyn är rätt tunn, men är dock småtrevlig på sina ställen om man bara har den rätta inställningen. Filmen skulle förstås göra sig bättre som matiné om man bara klippte bort en del olämpliga scéner.
Men om man trivs med en lättsmält story och gillar djungelmiljön med de strida floderna och det rikliga djurlivet — och därtill har barnasinnet kvar, så skulle man ju kunna känna sig nöjd med historien om slavjägarna »skelettmännen» som under ledning av en vit plundrar och bränner infödingsbyar.
Förspel: Några glimtar från filmkomediens barndom samt en Herbert-fars.
Conn.
Gotlänningen
Tisdagen 23 september 1952
Nr 220