På lördag fyller polisman Herman Larsson, Garda, femtio år.
Han är född vid Dinse i Eksta men kom redan som barn till Garda. Trots att han i unga år ville bli journalist blev det i alla fall jordbrukarens yrke han ägnade sig åt på släktgården vid Smiss i Garda, där han f. ö. ännu brukar en mindre del. Under de två decennier han hade gården förbättrade han den i stor utsträckning. Han var även under dessa år mycket verksam i jordbrukets föreningsrörelse och var bl. a. med och bildade socknens RLF-avdelning. År 1939 anmodades han att uppehålla fjärdingsmannatjänsten i Garda, en tjänstgöring som med tiden har svällt ut, och redan på hösten samma år utvidgades verksamheten till att omfatta även Alskog, Etelhem och Lye socknar. 1944 genomgick Larsson kon-stapelklassen i Statens polisskola, och 1946 blev han ord. polisman i Garda nybildade polisdistrikt. Inom polisernas organisationer har han tagit livlig del I och är sedan 1947 sekreterare i Gotlands läns polisförening. Vidare är han styrelseledamöt i polistekniska föreningen.
Redan vid 15 års ålder blev han medlem i Garda missionsförsamling, och där har han deltagit i både söndags-skol- och juniorarbetet. Sedan en del år är han ordf. i församlingen samt ordf. i Östra distriktet av Gotländska missionsförbundet. Inom det politiska arbetet har han också varit verksam i många år och fått en hel del förtroendeuppdrag inom folkpartiet. Nykterhetsarbetet har alltid haft en god arbetare i Herman Larsson, han har sålunda tillhört Garda blåbandsförening sedan sammanslutningen bildades 1916 och har också varit 25 år i Blåbandsförbundets styrelse. Därjämte är han verksam inom MHF och har tillhört länsnykterhetsförbundets styrelse. Han är också medlem av Tempelriddarorden och Polismännens helnykterhets-förening. Inom det kommunala är han livligt anlitad, han är bl. a. vice ordf. i kommunalfullmäktige i Ljugarns storkommun, ledamot av hälsovårdsnämnden och barnavårdsman.
Väl hemma i lagar och förordningar har han i många år varit ortsbefolkningen behjälplig med köpehandlingar och bouppteckningar o. dyl. och har därför blivit något av en klockarfar i bygden.
Gotlänningen
Torsdagen 9 oktober 1952
Nr 234