Dagens filmer.

Röda Kvarn: »Son av sitt land»
Rickard Wright har inte låtit herrar filmmakare i Hollywood farit fram efter .sedvanligt mönster vid filmatiseringen av sin bestsellerroman »Son av sitt land», och det är man enbart tacksam för. Visserligen ä inte Wright någon yrkesskådespelare, men man har svårt att tänka sig en mera fullödig gestaltning av unge Bigger Thomas av någon annan skådespelare. Eftersom Wright också fört pennan vid manusförfattandet har han fått fram grundtonen från boken (förhållandet mellan negrer och vita) till vita duken. Filmen är stundtals spännande, för att inte säga ruggig, ty det saknas varken polisjakt i »american style» el. rafflande skräck-\’bilder från husruiner. Men spänningen är inte det väsentliga i filmen, det är Thomas rädsla för de vita, »de dödar mig», och i ren rädsla och mot sin vilja dödar han en människa och i jakten &ter honom dödar han också den flicka han älskar för att han tror honr angett honom. Först i fängelset inser han att han kunnat få hjälp från det håll — de vita — som han trodde ville döda honom.
Inte bara i handling och skådespelarkonst är filmen »stor», både fotograf och rergissör har tydligen inspirerats av Wrights inlevelse i filmen och presterat ett fint arbete. Slutomdöme: En film som får räknas till en av de »stora» från filmstaden, som inte bör försummas av någon som tycker om verkligt god film.
Förspel Journal från den stora rk igsmaktsövningen i Gästrikland.
Rune.

Hansa: »Orkanernas ö»

En film om spanjorernas koloniseringståg på 1500-talet. Filmen är byggd på en legend och resultatet är inte vidare lyckat. Därtill kommer färgerna som närmast kan liknas vid ett lapptäcke med grälla färger. Indianer med giftpilar och spanjorer i blänkande rustningar o. med vapen i bästa sjörövarestil hjälper inte tipp handlingen. Man får en känsla av att filmen är en exprimentblandning av saga och verklighet — ett experiment som dock ipte har slagit väl ut.
Jon Hall har den manliga huvudrollen och lyckas till slut förvrida huvudet på den ökända piratdrottningen, Marie Windsor.
Två förspel inleder.
Conn.

Royal: »Farlig oskuld»

Man sitter stundom glad och stundom besviken inför denna franska film. Den svenska titeln »Farlig oskuld» är aningen långsökt eller kanske rentav missvisande. Den franska rubriken säger »Kärlekens barn» och då kommer man närmare sanningen. Den unga pianospelande kärlekskranka flickan fängslas helt av den kände kompositörens verk, och när personerna strålar samman börjar det tragiska i kärleken mellan kompositören och hans lyckliga hustru.
Varför man är glad är därför, att skådespelarprestationerna står på högt plan och man njuter i fulla drag åt konstnären Louis Jouvet i framförallt komediscenerna, som här är av sådant fint märke att även den kräsnaste måste få behållning. Varför man är besviken är därför, att handlingen ofta flyter trögt, de stora kontrasterna gör att det blir luckor här och där. Summerar man reflexionerna av detta sen komna franska verk, blir betyget gott mycket tack vare mästaren Louis Jouvet, som med samma mask visar sorg och humor på ett sätt som bara Jouvet kan.
Sonny.

Vilken bio skall vi gå på?
Royal: »Farlig oskuld», fransk film.
Röda Kvarn: »Son av sitt land», amerikansk film.
Hansa: »Orkanernas ö», amerikansk film.
Roxy: »Sheriffen», amerikansk film. (premiär).

Gotlänningen
Tisdagen 14 oktober 1952
Nr 238