Smågrabbar får fysisk träning med skivstång.

\"\"
Här rycker en av de unga lyftarna stången i höjden och de övriga medlemmarna i den nybildade pojksektionen tittar intresserat på.

Fram med smågrabbarna, de tycker det är roligt att lyfta, och använd tyngdlyftningen — inte för tung körning — som motionsidrott. Den klenbyggde behöver använda stången mera än den kraftige om han vill bygga upp sin kropp. Det är några av de kärnfulla råden rikstränaren Axel Erdmann, som nu varit här under ett par veckor, givit sina elever.
— Jag tycker att tyngdlyftningen har gått framåt härnere, åtminstone vad toppen beträffar, berättar tränaren när sign. tittar in i AIK:s trånga lokal på Länna. Se på smågrabbarna, de är inte mer än 10 till 13 år, men vilken teknik. Det är klokt av de äldre lyftarna att de yngre får släppas fram. Nu kanske många tycker att det är dumt, att små klena grabbar skall stå och skjuta stången i höjden, och kanske förstöra sig på något sätt. Men det är ingen risk, köra föräldrar. Pojkarna får absolut inte lyfta mer, än vad man anser de med lätthet kan ta upp. Det är nämligen i första hand inte tyngden som avgör om man skall bli en god lyftare med tiden, utan tekniken, och det är den de får arbeta upp. Vidare verkar grabbarna vara intresserade, och de lyder när de äldre säger till dem.
Det skulle vara roligt om man på andra platser, där stång finns, tog efter vad Visby AIK gjorde häromkvällen. En pojksektion bildades och »farsa» blev Göte Widing. De pojkar som var nere och tränade var Christer Söderstrand 10 år, Ivan Cederlund 10 år, Urban Gustafsson 11 år, Hans Engström 11 år, Börje Cederlund 13 år, Rune Nilsson 10 år, Yngve Stjerngvist 12 år, Rolf Pettersson 13 år, Alf Bengtsson 11 år, Jan-Olof Eriksson 11 år.
Alla käcka smågrabbar, som flera av dem kan utvecklås till riktigt goda lyftare om de håller på. 37,5-32-47,5 är inte dåligt för att vara av en 13-åring, och då har man sett till att det inte är vikter som förorsakar överansträngning. Fin serie har även Hans Engström, som med vacker stil. tar 32-32-42, och inte att förglömma gotlandsmästaren Seth Nilssons grabb Rune, som bara mäter metern i strumplästen men lyfter som en hel karl.
Stolta är de givetvis över Svenska Tyngdlyftningsförbundets diplommärke i guld, som de samtliga har avlagt prov för, och ledarna har också sett till att de fått sina märken.
Det är synd att klubblokalen här ute skall vara så trång, men de äldre lyftarna gör i alla. fall klokt i att inte köra bort smågrabbarna. Visst blir det bråkigt och skrikigt, och därför svårt för de äldre att koncentrera sig, men låt smågrabbarna trivas, det är ju i alla fall dem man skall bygga på.
Elide.

Gotlänningen
Lördagen den 18 Oktober 1952
Nr 242

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *