Riksantikvarieämbetet är för sin del berett att tillstyrka en restaurering av Lau kyrka enligt det första av de två alternativa förslag som utarbetats härför.
De båda alternativen är varandra så olika, att de måste betraktas som två skilda förslag och det torde knappast råda någon tvekan att förslagsställaren själv är av den meningen att kyrkan bör restaureras enligt det mer radikala alternativ 1.
Den enligt detta alternativ föreslagna öppna spiran är dock främmande för gotländska förhållanden, och ämbetet finner den slutna spiran enligt alternativ 2 vara att föredraga. Tanken att ersätta de med trä täckta delarna av västra gaveln med murning är givetvis i och för sig tilltalande. Det kan dock ifrågasättas, om icke materialet bör vara kalksten i stället för tegel. Den föreslagna höjningen av taket över kyrkans östra del syns ämbetet medföra påtagliga vinster ut utseendesynpunkt. Det kan tänkas, att taket en gång haft denna form, och det är i varje fall mycket sannolikt, att man från början avsett att utföra ett sådant tak.
Borttagandet av den nuvarande orgeln, vilken är alltför stor och skrymmande, kommer utan tvivel att bli till fördel för kyrkorummet. Innan förslaget fastställes i denna del bör garantier finnas för att orgelverket kan ställas upp i spelbart skick på annat lämpligt håll.
En fråga som vållar speciella svårigheter är placeringen av det stora triumfkrucifixet. Att i våra dagar finna en plats för detta, som ur alla synpunkter är fullt tillfredsställande, torde bli svår. Förslaget anger en placering vid västmuren. Detta syns ur utseendesynpunkt vara tilltalande, men placeringen står i bestämd strid mot äldre traditioner och det måste otvivelaktigt anses som stötande, att församlingen under gudstjänsten vänder ryggen åt den främsta kristna symbolen. Måhända kan den dock godtas om. någon mindre stolsgrupp ställs upp framför den här likaledes placerade dopfunten, varigenom kyrkans västra del finge karaktär av särskilt utrymme för dop. Ämbetet håller dock före att frågan om krucifixets placering bör ytterligare utredas. Förslaget att ersätta den fasta bänkinredningen med lösa stolar finner ämbetet i detta fall fördelaktigt, eftersom stolarna icke är flera, än att de kommer att utgöra ett relativt underordnat inslag i det stora kyrkorummet. (TT spec.)
Gotlänningen
Fredagen 24 oktober 1952
Nr 247